Sen gick det väl nån timme och då var det dax igen, kattslagsmål på gårdsplanen, vilket resulterade i att två små kamphundar flög upp som projektiler och började skälla. Efter att jag lyckats få dom i säng igen så kunde vi sova ostört till sex snåret, de var ju skönt.
Idag är det ju allhelgonadagen och då ska man ju tänka på alla döda som har funnits runt omkring en som man älskat och som man saknar, själv har jag satt kransar och ljus på min gamla mormors grav och på farmor och farfars, och givetvis på min älskade mormor och morfars grav.
Jag är väldigt tacksam och glad över att dom inte är i livet idag, (kan man säga så?) För jag vill bespara dom allt som jag varit med om den sista tiden, min mormor och morfar, har alltid stått vid varandras sida i nöd och lust som dom lovade varandra en lucia dag för en väldig massa år sen.
Jag tror att dom hade köpt min livsstil och tanken på barn och fru, även om dom var gammelmodiga i vissa saker, men en sak dom inte hade köpt kan jag garantera och det är att man lämnar inte någon i sticket som väntar barn, och som man dessutom lovat livslång kärlek. Hoppas bara att dom inte snurrar i sina gravar på grund utav min sk frus påhitt.
En annan sak som var lite skojig var att min sk frus mor och mormor och morfar kom till kyrkogården när jag var där, och när mamman såg min bil, så backade hon runt hörnet på församlingshemmet, och stannade och pratade med mormorn, hon hade förmodligen viljat köra där i från, och jag hade inte blivit förvånad, bättre fly än illa fäkta , men det är ju lite mera stake i mormorn så dom vågade sej fram.
Jag sa ett par väl valda ord, men de spelade inte så stor roll. Morfar där i mot,, kramade om mej och sa stackars barn, jag de kan man ju säga om man vill, jag beklagade dom iaf att dom hade ett så fegt barnbarn.
Mormorn sa att barnbarnet har aldrig älskat någon så mycket som hon gjort med mej, väldigt konstigt sätta att visa de på tycker jag, så här har hon inte gjort mot något av hennes ex innan. Hur får man ihop det?
Men min fillosofi är att det har mycket med uppfostran att göra. Har man själv upplevt att ens föräldrar skilt sej och valt att inte orka kämpa när det stormar lite, ja då är det nog legalt från sin egen familj att göra likadant själv, Kan ju säga att jag hade nog fått världens rödast bakdel och ett förmaningstal att gå tillbaka till min fru och reda upp allting om jag betett mej på detta viset som nu jag blivit behandlad.
Men har man själv spelat offer i alla dagar så är det ju lätt att fortsätta på den invanda stigen och det har ju gått i rakt nedstigande led vad det gäller den släkten. Buuuhhu vad de är synd om dom.
Säger bara cry me a river.
Räknar kallt med att dom inte lever efter mottot hellre sårad av sanningen än lycklig av lögnen....Dom är nog hellre lyckligt ovetande än att få veta den grymma sanningen....
Faktum kvarstå, jag gav henne mitt hjärta och hon tog det, och hon krossade de som om det inte var värt någonting för henne. Och hon gör samma sak med vårat barn, jag ger henne ett barn, men hon vill inte ha det.
Märklig värld vi lever i.
Stora funderingar i Jockarp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar