tisdag 30 november 2010

Bada, bada, bada.

Vintermys.
Nu börjar änglen bekänna färg. I natt har det inte blivit många timmars sömn, de var en liten sötnos som bara låg och sprattlade och pratade, det var helt omöjligt att få henne att sluta, jag bytte och matade henne men de hjälpte inte, hon var inte ett dugg trött. Det tog nog fyra timmar sen gav hon upp och somnade på min mage. Det gör mej inte så mycket, för de är mysigt att de är lite liv i henne, och mitt liv består nu endast till att vara en bra mor för Mollie.

Men all vaken tid ger ju också tid till funderingar, på gott och ont, problemet är att dom oftast handlar om samma saker, nämligen min sk fru.
I natt gick tankarna runt om det hon alltid sagt till mej, att hon är uppvuxen på landet och att hon älskar de livet. När hon var liten hade dom grisar, höns, kaniner och allt vad det nu var. Det har varit österlen hit och österlen dit.
Och när vi varit på resande fot har hon alltid gnällt om sin astma, enda gången jag inte hörde något om det var nog när vi vandrade på kalfjället, som förövrigt var en alldelse underbar resa, de tyckte vi båda två, vi vandrade bland renarna och var rädda för att stöta på björn, vi gjorde små romantiska stopp som tex i oscarsstugan som låg en bit upp på fjället, vinden tjöt runtom kring oss, men vi bara njöt av varandras närhet.
Älskar man nu detta livet på landet så mycket så förstår jag inte varför man vill bo i en storstad, men jag har ju faktiskt inte förstått hennes tanke gångar alls dom senaste månaderna, så jag räknar nog med att detta också är ett påhitt i samma anda, om de nu inte är så att hon bara snackat dom andra åren, så kan det ju med vara förstås.
Men än en gång så förstår jag mej inte på henne.

Det är väldigt mycket pappersexercis när man fått barn, det är faderskapsutredning hit och skattemyndigheterna dit, det kommer nya blanketter varje dag som ska fyllas i, vad ska barnet heta, vems efternamn, mammans eller pappans, Hmmm mycket att fundera över :) Och Mollie ligger helt oberörd och bara är, önskar nästan ibland att jag hade kunnat ha det så ett tag.

Mollie har tagit sitt första dopp i baljan idag och hon verkade gilla det, hon bara låg där och mös när jag tvättade hennes mörka vackra hår och hennes lilla bebis kropp, jag blev nästan tårögd när jag ser på henne och ser hennes välbefinnande att hon njuter av att finnas till.
Kan bara se det som ännu en dag i paradiset med min lilla ängel.


Mollie mys.
Jockarp

3 kommentarer:

  1. vilken näpen och söt liten ängel du har! <3

    SvaraRadera
  2. Ni är såå fina du och Mollie <3 Är lite putt fortfarande för att jag inte kunde vara med på hennes bad pga att mina barn var sjuka. Det verkar som om du har mött din största lärare i livet. För det är just var de är våra små - det största <3

    SvaraRadera
  3. Vilken underbar mamma du är Leo, och vilken underbar liten dotter du fått! Det kommer att gå bra för den tösen med en mamma som dig! =). ha det gott i Jockarp!
    Kram
    //Sara O Larson

    SvaraRadera