tisdag 16 november 2010

Bebiskläder och cancer.....

Babyvakten är nu investerad, det var ju inga billiga grejer precis,1300:- fick jag hosta upp, men jag köpte den vassaste, den skulle räcka 800 meter, men eftersom att mitt hus är gjort av tegel både uteväggarna och inneväggarna så tyckte jag att det var smartast.
Det var fett med funktioner på den, båder vibrator, lampa och temperaturmätare, frågan är nu bara om den funkar till de den ska. Hoppas verkligen de.

Vi var inne i alla barnaffärer vi hittade igår, vi letade efter en liten overall med små öron, och som väl var så hittade vi en på HM den är jätte söt, men vi köpte den inte, de får göras när knytet är ute.
Hittade även en liten sparkdräkt som såg ut som en frack, den var vit upptill och hade en liten fluga och sen var den då svart nertill, den tänkte jag köpa om de nu visar sej bli en gosse, vi ska nämligen på flatbröllop den 15 jan. Blir det en tös lär det ju inte vara några problem att hitta klänningar, de går ju som sagt var 13 på ett dussin. Roligt var det iallafall, det känns så nära nu, och även om jag helst hade behållt de lilla knytet i magen ett tag till, så vill man ju förenas med de i verkligheten.

Nu har ryktet på byn nått mina små söta öron om att min sk fru ska flytta till Stockholm, det är ju bara hörsägen för tillfället, men ingen rök utan eld.
Ska bli roligt och höra om hon tänker berätta det för mej, eller hon bara hade tänkt att fly.
Men jag förstår henne, det finns inte en chans till att hon ska kunna bo kvar här efter allt som hänt, hon kanske inte ens kan bo kvar i sverige när jag är klar med min lilla process. Sanningen ska fram och sanningen kommer att göra ont för vissa. För den som inte begriper sin chans kommer att grubbla resten av livet, och ingen, jag menar ingen kan säga att jag inte gett henne en chans, till att försöka lösa allt, jag har stångat min panna blodig i att försöka få henne att förstå att mitt hjärta tillhör henne.

Jag vet att det finns en anledning till allt som händer, frågan är bara vad den är.
Men jag har läst någonstans att den som inte värdesätter liv förtjänar det inte heller,  jag tycker att de speglar min sk fru för tillfället, hon vädersätter inte detta lilla barn som vi gråtigt så många tårar för och som vi kämpat för så länge.
Så hon förtjänar kanske inte liv, eller inte ett liv med mej och vårt barn, hon förtjänar kanske att leva i hop med en cancersjuk människa som hon kan ta hand om på dödsbädden, om de nu är så allvarlig med henne det vet ju inte jag, men cancer i mina öron betyder vård.
Fast det är klart hon var ju inte sämre än att hon kunde hoppa i säng med min sk fru även om hon visste att vi var nygifta och väntade ett litet barn, och det spelade henne ingen större roll att hon umgicks med oss en hel vecka i Stockholm, och att det var kram hit och kram dit när vi sågs.
Men hon har tydligen cancer på hjärnan så det kan ju vara att den inte fungerar som på oss vanliga människor, men borde dom gå fritt i vårt samhälle då?
Människor som fördärvar andra människors liv borde sitta bakom lås och bom. Och hon har då lyckats att fördärva våra liv.

Men jag tycker om min sk fru för att hon är vacker men jag älskar henne för att hon är hon, frågan är bara då, behöver jag undersökas, med tanke på vad hon gjort och ändå så känner jag så...Men att leva är väl att lida, och lidigt det har jag gjort...

Knytet vinkar :)

förmiddag i Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar