Fejjade och donade lite på morgonkvisten, sen var det dax för en promenad med bror och alla hundarna.
Vi gick upp på vackra ryssberget, de är verkligen få förunnat att efter en minut från att man stängt dörren bakom sej, så står man i en fantastisk bokskog. Nu när alla löven lämnat träden och falligt ner på marken så är de bara så mysigt att gå och prassla bland dom. För några veckor sen var det annat än höstlöven som prasslade, då var det min sk fru som stod för PRASSLET. Kärlek lovar stort men håller tunt.
I eftermiddags har jag varit på marknaden i stan, de var trevligt, jag var där med min bror och hans familj, de var ju inte så värst mycket varken knallar eller folk, men vi tog en fika på stan och de är ju mysigt.
Och jag gick med huvudet högt, så jag ber om ursäkt om de var någon jag inte hälsade på, de var inte min mening.
Idag är det exakt en månad tills den nye Vilhelmsson ska komma, de är väl inte så stor risk att det blir på dagen, men man får ju räkna så.
Det är väl med blandade känslor som man ser fram i mot de hela, de lär ju inte bli som jag har tänkt mej,
men vad ska man göra, när man får leva efter dom val som andra mäniskor gör.
Men jag kommer aldrig mer sätta mej i en sits där det hänger på någon annans val, jag ska vara fri fri fri.
Den tiden med ringar på fingrarna är definitivt förbi, jag som trott på äktenskapet, men det är ju inte lönt med tanke på att andra människor tar så väldigt lättvindigt på något som är så allvarligt, och att skaffa barn kan man ju med ta med en nypa salt tydligen.....
Nej min sk fru är nog gåtan som jag aldrig löser klart
Jockarp i mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar