Trolldeg och nappar...

Liten sömntuta ;)

Gårdagens afton bjöds de på kalas hos moster som fyllt år. Det var en trevlig tillställning, när vi väl kom dit. Det var ju värsta snöstormen ute och vagnen fick jobba på bra för att ta sej fram. Jag fick ha en handduk över vagnen så det inte skulle snöa in på lilla änglen.
Vi fick god mat och snaskig efterrätt, och Mollie sov klart hela tiden, men efter en stund så kom det då äntligen lite ljud från vagnen, till moster och kusinernas glädje.

Vi hade bestämt att vi skulle göra en avmålning av Mollies fot och hand för jag har planer på att tatuera in det. Så Jockarps egen Ernst kirchstiger hjälpte oss med det. På med lite vattenfärg och sen lilla foten på ett papper, så var det klart, värre blev det dock med handen, knipreflexen är ett faktum, så den får vi göra om någon annan dag, när hon sover kanske.
Vi gjorde även en avgutning i trolldeg, kan ju vara roligt och ha när hon har blivit stora tjejen, och det gick lättare med lilla handen med.

Idag fira jag en vecka med Mollie. Tänk vad tiden går och tänk allt fantastiskt, underbart och sagolikt jag varit med om denna veckan. Det måste nog vara den bästa veckan i mitt liv.
De ledsamma är ju att jag inte kan dela detta med den kvinna som varit en så stor del i mitt liv och kvinnan som hjälpt mej och sett till att mitt barn blev till. Det värker i mitt hjärta när jag tänker på allt vi planerat att vi skulle gör med vårt barn, allt underbart vi pratat om och att vi skulle hjälpa och stötta varandra och att vi minsann skulle visa alla att vi skulle bli dom bästa föräldrarna som finns, och att vårt/våra barn skulle uppfostras med kärlek och respekt, och inte med en massa överflödiga onödiga saker som man inte kan ha någon relation med....det viktigaste var ordet kärlek.

Det skulle varit så roligt om hon hade viljat träffa detta fantastiska underverk och se vad det verkligen är vi gjort tillsammans, se resultatet av allt slit och alla tvära kast mellan hopp och förtvivlan som vi båda två fick gå igenom och må dåligt av, en förtvivlan som vi bearbetade på olika sätt, men som vi ändå var tvungna att ta oss igenom. Och den lyckan som vi tillslut äntligen fick igenom att plusset kom den där dagen i slutet av Mars....Att det till slut resulterade i en gåva från ovan i form av lilla Mollie.
Men hon verkar tyvärr inte ha det minsta intresse av att möta detta underverk.

Mollie är en riktig liten prinsessa och det märks med tanke på alla gåvor hon får, det kommer folk varje dag och brevlådan är fullproppad med saker till henne, där kan ju dom tre vise männen gå och lägga sej och ta med sina rökelser.
Idag låg det ett litet sött brev i lådan, och det innehöll tre nappar, nu vet jag inte om Mollie vill ha napp, men dom var jätte fina och roliga, de kom ända ifrån Västerås från mina nya underbara vänner som jag har haft långa djupa samtal med under min jobbiga tid, Vi kan bara niga och tacka...För både samtalen och napparna.

Queen of Jockarp.