torsdag 2 december 2010

Mycket på spisen...

I går eftermiddag bar det i väg till Kristianstad, vi var tvugna att investera i en ny vidokamera. Den förra orkade tyvärr inte med förlossningen och la helt enkelt av. Man måste ju kunna filma det lilla livet nu.
Men det är ju inte klokt vad tiderna förändras, jag som trodde att jag skulle kunna få tag på en kamera som liknade den jag redan hade, så fel jag hade.
Nu finns det inte band i dom utan ett minneskort, herre gud vad gammal jag måste blivit...
Priset var ju inte så bra heller, kalaset gick lös på 7300 svensk riksdaler, men då ingick det iallafall en försäkring i tre år.
konsumentsamhället säger jag bara.

På kvällen kom en vän och hennes dotter på besök, och hon har minsann inte haft de lätt i sitt liv heller, hon har nästan haft de likadant som jag, fast hon hade tre barn. Jag fattar inte hur hon har orkat ta sej igenom allt elände.
Så man kan ju säga att det är väldigt starka människor som vi har runt om kring oss Mollie och jag.
Det intressanta i detta är att den personen som betett sej så illa mot  min vän är släkt med min sk fru. Och inte nog  med det, hennes egen far har inte heller lyckats ta ansvar för något som han har ställt till med, så hon har alltså detta med oansvarigheten från två håll i släktträdet....poletten börjar trilla ner. Det måste givetvis ligga latent i generna.
Jag har också hört från en bekant att min sk frus mor har beklagat sej över att folk runt omkring bara hört min version av storyn. Och varför har dom bara hört den tro, jo för att den andra parten har gjort något så fruktansvärt att det inte går att förklara eller försvara.
Och jag förstår att det måste vara jobbigt att vara mor till en sådan dotter, men alla som har något innanför skallbenet behöver ingen andra version, för de faktum att hon lämnade mej nygift och höggravid ja det säger ju allt.
Men jag är öppen för att höra den andra versionen om hon nu har någon, jag är idel öra...
Hörde även att modern tyckte att det var dåligt att gå ut med min blogg och berätta allt vad som hänt och som händer i mitt liv. Det får hon ju gärna tycka men jag tycker att jag har rätt till att bearbeta detta på mitt sätt utan at någon annan ska lägga sej i det och speciellt sådan personer som valt att ta parti för en person som betett sej så fruktansvärt lumpet på alla sätt, som nu min sk fru gjort.
Ett beteende som gör att nog endast en mor kan älska detta barn.

För fortfarande har jag inte fått någon vettig förklaring till varför hon bara drog. Och innan jag fått det så kommer jag att fortsätta att blogga och fortsätta att sprida ut min story på alla möjliga forum så att hela Sverige ska få reda på vad som kan hända när man litar blint på den personen man älskar.

Idag kom distriktssköterskan hit. Vi hade ett trevligt samtal om både det ena och de andra.
Mollie vägdes och vågen stannade på 3330g så hon växer lilla damen...
Vi har även hunnit med att fotografera oss idag, Mollie sov klart, men mamman blev bra, så nu kommer vi snart i tidningen.


Afton i Jockarp

3 kommentarer:

  1. Låter som att du och Mollie har en superhärlig tid nu!! Kämpa på Leonora, du klarar det!! Kram Anja

    SvaraRadera
  2. Du och Mollie rockar hela Skåne nä, jag vet ju att ni bor i Småland, eller var det Blekinge?! Hur som, ni är bäst och kommer fixa detta och Mollie är viktigast och kärleken till henne är större än något annat!

    SvaraRadera
  3. Blogga på du, både intressant och nyttig läsning. Verkligheten är grym emellanåt men jag är övertygad om att var och en får vad den förtjänar. Alltså stundar det goda tider för dig.

    SvaraRadera