Möten..

Morfar och Mollie..

I går var en dag fylld av möten med människor, en del kända människor och en del för mej helt okända människor, lika roligt vilket som.
Vi gick ut stark på förmiddagen, vi åkte in på babycafet, som ligger i församlingshemmet till kyrkan i Sölvesborg.
Cafét var öppet mellan 9-12, vi kom väl insläntandes vid tio tiden, och var där tills de stängde.
Jag var lite skeptisk till alltihop, jag vet ju att svenska kyrkan har lite svårt för människor som har en annan läggning än den "normala" Men jag var ju tvungen att ge det en chans.
Så jag och en vän tog våra små liv med oss och körde in, och det var verkligen super trevligt.
Och till min stora lycka så märktes de inte att det var i kyrkans regi.
Inte tillstymmelse till försök att få mej till att finna jesus.
Eller för den delen att omvända mej i min läggning.
Jag tänkte fel om alltihop, men jag tänkte själv.
Det var barn i åldrarna 0-1,5 år Mollie var minst i går, och hon hade nog inget vidare behåll av det, men de hade ju jag.
Det var inte en massa präktiga mammor där utan allt var avslappnat och skönt.
Alla pratade med alla man utbytte erfarenheter och jag fick svar på en del frågor jag hade, man kände sej välkommen helt enkelt.
Kan nog tänka mej fler besök i svenska kyrkan.

Vi åkte hem en sväng, men redan vid ett fick jag packa in lilla hjärtegrynet i bilen igen för då var det dax att åka till farbror doktorn, de var Mollie första besök och de gick väl som väntat, hon skrek som en gast och kissade ner hela skötbordet, jag vet inte vad problemet är, men det är samma visa varje gång hon är på vårdcentralen.
Hon var iallafall stark och fin, hon vägde nu 4980gram och mätte 55cm över havet.
Ingen svullen mage där minsann.

Nästa besök vi ska göra på bvc så skulle det handla om mamman, mej då alltså, man skulle visst gå igenom hur man mår psykiskt. Vad gör dom om de visar sej att man har problem?
För stämmer de nu enligt min sk svärmor att jag är psykiskt sjuk så är ju risken överhängande att dom kommer att ta Mollie ifrån mej, för har man såna problem som jag har så är det väl inte lämpligt att ta hand om ett barn.
Jag kommer återkomma i frågan vad det gäller min psykiska status så ingen behöver oroa sej över att jag inte klarar av att ta hand om Mollie på rätt sätt.
För det kan ju vara så att den sk svärmodern är orolig, över vad som skulle blivit hennes barnbarn.
Och de vill vi ju inte.

Kvällen avslutades med en riktigt god middag med min far, när magen var full så angrep vi sängen som jag köpte av en gammal vän, nu äntligen skulle den byggas ihop.
Och det blev helt perfekt med den i gästrummet, satte in en soffa och ett bord där med, så nu kan det övernatta folk här lika ståndsmässigt som en konung.

Jag har ett rum till som jag funderar på att göra något skoj med.
Min sk fru hade det och målade tavlor i när hon bodde här,de var så bra ljus i rummet tydligen.
Men numera står det då tomt, undrar just om hon har ett eget rum till sina tavlor där hon bor nu. Hmm. Konstiga frågor som rör sej i mitt huvud.

Idag sov vi till det, ända till halv nio, tror aldrig det har hänt innan, men skönt var det.
Nu har vi precis avslutat en snorhal runda på berget, jag och en vän och våra små gryn, till nästa år ska jag investera i broddar, min vän har det, och de funkar jätte bra.
Jag vet att det är grymt med vuxenpoäng, eller kanske till och med panchis varning på det, men hellre de än att man halkar och barnvagnen börja bränna i väg ner för berget. usch hemska tanke.
Nu blir det nog lugnt resten av dagen för oss, vi kanske grejar lite till i rummen på övervåningen, om nu hjärtegrynet till låter det.

I skrivande stund fick jag nu ett leende av min dotter som inte var av denna värld.
känns som livet ler mot mej just nu.

På er där ute...

Jockarp..