Kärlek och hat...

Kärlek och hat, det måste vara en hårfin skillnad mellan det.
Ena dagen står man i fina bröllopskläder och lovar både det ena och det andra i kärlekens tecken.
Andra dagen stänger man dörren, och vägrar att berätta vad man menar och vad som hänt med den underbara kärleken man såg för någon vecka sen, ett beteende som tyder på rent skärt hat mot den person man levt med så länge.

Jag skrev ett mail till en vän igår och där skrev jag.
Tyvärr har jag fortfarande känslor för min fru, hur bisarrt det än låter, så är hon faktiskt min stora kärlek, den person jag skulle leva med i resten av mitt liv.
Till svar fick jag en reäl tankeställare och smäll på käften, förmodligen precis vad jag behöver.

Nu vet jag ju att över känslor kan man inte råda, att kärleken är blind, att....allt jävla skit poeter hittar på för att förvränga skallen på oss sansade personer så att de skall försöka förstå det de drabbats av...men hur fan de än diktar så kommer man aldrig att begripa sig på denna satans soppa.

Hur fan kunde hon?

Mailet fortsatte sedan....
Sedan har man ju vid några tillfällen ifrågasatt ditt förnuft...måste man ju ärligt erkänna...Kärlek och känslor råder man inte över men...Att leva utan kärlek är ju fruktansvärt men ponera att nu då frun kommer tillbaka, krypandes på sina knän.
Skulle du någonsin kunna lita på henne framöver?
Skulle du kunna sätta Mollie i knäet på henne med gott samvete när du samtidigt vet att hon gjort er så illa?
Skulle du föredra hennes tvivelaktiga kärlek samtidigt som du vet att en stor, stor del av era bekanta inte ville umgås med er för hennes skull? 
Skulle du vara tillfreds med att inte veta att det gick att lita på henne, vad hon hittar på när du är på jobbet eller vilka tankar och blickar hon skänker alla de ni ser och träffar?
Att det kanske helt plötsligt dyker upp ännu ett intressant objekt i hennes ögon och så skall du faca samma problem och samma helvete ännu en gång med allt vad det innebär?
Att du är populär är ju en sak du måste förstå men du måste också förstå hur illa folk tycker om din fru, så tydligt som folk ställt sig upp, klart deklarerat att det är förfärligt det hon gjort.

Oförlåtligt.

Efter detta mail kunde jag se med mina så förut blinda ögon.
Jag lovade mej själv att jag skulle läsa detta mail varje gång jag fick en känsla av kärlek till min sk fru när jag fick en tanke om att under har hänt förr.
Då ska jag öppna inkorgen och faktiskt läsa detta mail så jag får se igen svart på vitt, vad hon gjort mot oss, detta vidriga svek, som enbart visar på feghet och rent skärt hat mot mej och Mollie.
Jag ska läsa frågeställningarna och jag ska försöka finna svar på dom i mitt hjärta och inte bara i min hjärna.
Jag skulle vilja känna de hat som hon känner mot mej, de skulle jag vilja känna över henne och de hon gjort. Det känns som mitt liv skulle blivit enklare då på något vis.
Varför gör jag inte det?
Men jag väntar, kanske kommer det en dag.
Detta mail som visar vad andra människor tycker om det hon gjort mot oss.
Det stärker mej även om mitt hjärta tror på under så måste hjärnan någon gång ta över.

Jag tolkar detta mail som en finare förklaring på ord och meningar som i stället skulle skrivas.
Du är inte klok människa som kan ha andra känslor än rena hat känslor för en människa som gjort dej så ont.
Jag är iallafall glad och tacksam för den uppriktighet och synen på mina känslor och jag är glad över att ha denna människan i mitt liv och som vän.
Tack.

Stormar i Jockarp