Sommarkatt vs Molliemys...

Sommarkatt...

Det var mycket tankar som snurrade i huvudet i går, tankar som verkar svåra att bena ut, jag ska försöka att göra det och sätta ord på dom en dag, men just nu är det svårt och jobbigt.
Som väl var så var vi bortbjudna på en mysig schlagerkväll igår kväll så tankarna skingrades en del..
Det är något visst med familjen på Hällevik, deras bjudningar känns alltid så avslappnade, lugna, trygga och gästvänliga, man kan helt enkelt bara vara sej själv i deras sällskap.
Vi fick fantastisk god mat och en super god tårta efter maten, vi lyckades att snikade med oss en stor bit tårta hem med, så festen kan fortsätta även i dag.
Jag brukar kolla på festivalen, men musiken faller mej oftast inte i smaken, men igår var det ganska hyfsat, jag gillade nog bäst Pernilla Anderssons låt, den uppfyllde alla mina kriterier, vilket är, den sjöngs på svenska och det var fin text och härlig musik.

Det här med barn har slagit mej lite då och då, och då mest hur min sk fru reagerar när hon träffar andra barn.
För hur det nu än är så måste ju hennes väg korsas av dom små liven någon gång.
Hur känns de då och träffa ett litet barn när man själv har gjort ett sånt märkligt val att man lämnat de barn som man skulle leva och vara med att uppfostra och dela vardagen med, ett barn som man skulle blivit förälder till.
Hur känns de då när man ser en liten bebis som är i samma ålder som det lilla barn är i som kunde varit ens eget, hur klarar man av de psykiskt?

Nu när vi var på semester så var det en massa löspringande katter runtomkring.
Både jag och min sk fru hatar sånt, när man är elak mot djur, vi har ett antal gånger tagit hand om sk sommarkatter, det är grymt att man bara slänger ut dom och stänger dörren, eller helt enkelt bara drar och lämnar katten kvar.
Nu när jag satt på hotellet och funderade över just detta fenomen med sommarkatter, så slog det mej hur sjukt det var, det var ju precis de som hänt i detta fallet.
Min sk fru ser Mollie som en sommarkatt.
Hon var med om att skaffa denna lilla katt/barn, men sen kom hon på att det kommer ju krävas tid, ork, pengar och ett livslångt ansvar.
När hon kom fram till det och funderat lite på att det kanske inte var riktigt vad hon tänkt sej, att hon inte var mogen för att ta hand om katten/ barnet, JA då stänger hon helt sonika bara dörren och låtsas som om det regnar, det blir helt enkelt någon annans problem att lösa katt/barn problemet.
Ni skulle bara hört vilka ord min sk fru använt om människor som slängt av katter här vid gården som vi helt enkelt har fått ta hand om.
Hon ville göra både det ena och det andra med dom personerna om hon fått fatt i dom.
Och jag håller med henne i vaje ord hon sagt för så gör man inte.
Men visst är det väl då intressant de hon gjort mot sitt barn, va?
Hon har ju gjort exakt de som hon föraktat andra människor för.
Skillnaden är inte så stor.
Det är bara det att hon ser till och med värdet i sommarkatterna som större än värdet i ett litet barn.
Vad säger det om denna människa jag är gift med?

Man ska inte ha så snabbt till att döma andra, speciellt inte om man tänker uppföra sej likadant själv.
Hoppas sommarkatten mår bra....




Molliemys...


Kattkommandosyd Jockarp