Tingsrätten, min nya brevvän :)

Vissa dagar så....

Som Kenta Gustavsson sjunger, "just idag är jag stark" Ja så känns det faktiskt.
Efter den besvärliga kväll vi hade härom kvällen, så började visan om i går kväll, men nu kunde vi stämma i bäcken i stället för i ån.
Och det hade inget att göra med preparat från apoteket, för där kammade vi noll.
När jag var inne och skulle köpa lite magmedicin till Mollie, så blev jag rådd av apotekaren att höra med Mollies sköterska om vilken sort vi skulle köpa, så de var bara att lomma därifrån tomhänt.
Men som sagt de började gastas igen på kvällen, samma tid ungefär, och jag kände att jag började bli sliten av bara tanken på fem timmas skrik igen.
En räddande ängel/ min dola och vän ringde när Mollie hade sitt anfall och vi pratade hit och dit om vad som var bäst att göra, vi provade lite allt möjligt, ungefär samma som dagen innan och det verkade inte hjälpa, vad som därimot hjälpte en stund var att lägga henne på skötbordet så hon fick ligga och titta på mobilen som hänger där, vilket klipp den där IKEAmobilen som vi har fått av flickorna i skogen, den är guld värd.
Tack.
Men den funkade bara en stund sen drog det i gång igen, och efter många om och men så beslöt vi oss för att prova spjälsängen, den har stått där oanvänd i 10 veckor, men nu var det dax att ge den en chans.
Och döm om min förvåning, en hundradels sekund sen sov hon, hehe, man tappade ju nästan hakan.
Om det är nybörja tur eller vad det är de återstår väl att se.
Och det spela mej ingen som helst roll vad anledningen är, bara vi mår bra.
Jag ska prova att natta henne där nu på kvällarna så får vi se hur fortsättningen blir.

Vi fick ett litet brev i lådan igår, det var inte så sött och det doftade då rakt inte någon parfym.
Näpp det var från tingsrätten minsann, jag har ju nästan saknat deras brev, har undrat varför dom slutade brevväxla med mej.
För de var ju ett tag sen sista brevet kom.
Nu var dom så söta att dom ville informera mej att det utsatts en betänketid på sex månader på att lösa upp vårt partnerskap från den 19:e januari 2011.
Vilket då betyder att skilsmässan tidigast kan gå igenom den 20:e juli 2011, vilket då i sin tur betyder att vi nästan, (de fattas ju sju dagar)  varit gifta i ett år, herregud vilket långt och lyckligt äktenskap va.
Om man sen tänker på hur livet sett ut sen den dagen så vet man inte om man ska skratta eller gråta, något mer patetiskt har ju sällan skådats.
Tänk själv att vara gift med någon i ett helt år.
En person som man inte varken ser eller hör ifrån, en person som gått under jorden, som lämnade en redan några veckor efter bröllopet.
Herregud det är ju inte klokt.
Men det känns ju iallafall bättre och säga att man varit gift i ett år än att säga till folk att man varit gift i tre veckor.
Man får lov att se det positiva i de hela.

Favvoboken :)

Nu ska jag in och göra det omtalade psyktestet, hoppas nu inte att man får gå därifrån tomhänt, Önska mej lycka till....Utförlig rapport kommer i morgon (tror jag)

Nervöst i Jockarp.