Bröllopspresent....

Ja att man hade huvudvärk mestadelen av dagen  igår var väl inte så konstigt, kisväder så det hetter duga, ögonen var som små streck och huden stramade runt ögonen,  funderingar på livet i allmänhet och på hur kul en del saker är eller inte är.
Jag kände inte för att göra något alls igår mer än att sitta hemma och lipa över spilld mjölk.
Men det var en viss kompis som ändrade på det, efter ett telefonsamtal där vi diskuterade mängden tårar som spillts detta året.
Min käre vän kom fram till att det kanske varit en del men att det har också skrattats hejdlöst detta gångna år och visst har det gjorts det.
Och enligt vännen min så har det ju lipats så mycket så nu måste de ju skulla skrattas än mer för att jämna ut det hela, ja det funkar för mej det låter bra i mina små öron.

Herregud vilka vansinniga upptåg jag varit med om detta året.
De slog mej vad faktiskt Mollie varit med om som jag antar att andra åtta månaders småglin inte varit med om, jag hade tänkt att skriva på gott och ont, men jag tror faktiskt att allt detta trots allt är på gott.
Jag grunnade just på detta att jag tror inte att vi varit hemma en enda dag på dessa åtta månader, jag tror faktiskt att vi varit iväg på saker och träffat människor hela tiden.
De finns säkert människor där ute och människor som läser min blogg som tycker en massa om att detta inte är hälsosamt för ett litet barn att ha det så här, men till dom som överhuvudtaget skulle våga lägga sej i min barnuppfostran tänker jag bara be att fara åt h*vete.
Jag har sett det på väldigt nära håll, människor som lägger sej i andras idéer vad det gäller detta och det går åt skogen varje gång, jag har till och med sett på nära håll människor som lägger sej i andras barnuppfostran när dom inte ens har egna barn, hej hallo säger jag bara.

Väldigt lidande....

Om de nu mot all förmodan skulle vara någon som tycker att detta är fel eller skadligt så kan man ju antingen anmäla mej till socialen eller så kan man kanske fundera över hur man själv skulle lösa allt om man nu ofrivilligt hamnat i en sits som man överhuvudtaget inte alls kan råda över eller är är nöjd med, som jag sagt innan, jag försöker iallafall.
Jag kanske inte alltid gör rätt eller det som är bäst för Mollie, men tanken är den att jag gör det för mej och för Mollies skull för att vi ska må bra och det är ju tanken som räknas.
Och förresten dom som inte själva varit i min situation tycker jag ska vara tysta i frågan och då lär det nog förbli väldigt tyst runt om kring mej ;)

Ja annars tycker jag att dagen flöt på bra trots omständigheterna jag fick även en grattis på bröllopsdagen present, vilka vänner man har va, som kommer ihåg dessa högtider.
Eftersom jag ser med ett viss humoristisktöga på vissa saker och att dessa ord får mej till att le eller till och med småskratta varje gång jag ser dom så var det ju en toppen gåva.
Så nu pryder dom vackra orden även mitt hem.

Och det är just det jag ska göra för nu ska det fortsättas att målas och i eftermiddag ska det återigen bakas lite bullar här hemma i borgen.
Såna små saker som gör vardagen extra mysig och som bjuder in en på nya funderingar och tankar på hur livet har varit är och kommer att bli.

Jockarp.