Carpe diem...

Fånga dagen.
Ja jag har nog alltid sett på det ordet med humoristiska ögon, Jag får ett litet hånfullt smile på läpparna när jag hör någon säga det, ja faktum är att jag tycker det mesta är larvigt som sägs eller skrivs på latin, jag menar varför fjanta runt och skriva latin när det är ett språk som ingen människa idag pratar.
Är man tuff för att man säger carpe diem istället för att säga fånga dagen, eller varför inte göra det istället. Fånga dagen för guds skull.

Ja det jag vill komma till är att det är inte orden i meningen som är viktig utan innehållet eller rättare sagt innebörden av det som sägs eller skrivs
Jag har ju i denna lite märkliga situation jag ofrivilligt hamnat i, verkligen fått se på nära håll hur det kan gå när ord meningar inte går i hop men själva handlandet.
Jag tänker då givetvis närmast på min sk fru, jag hon har väl på det flesta plan visat att ord och handling inte riktigt stämmer överens.
Jag skulle kunna göra den listan hur lång som helst, men jag tror faktiskt inte att jag börja rada upp alla tokigheter hon sagt och inte gjort eller för den delen tvärt om.

Nomader.
Ja det finns en del människor som tycker att jag och Mollie lever ett nomadliv, att vi är iväg på än det ena än det andra och jo visst är vi det.
Men för den sakens skull så är vi inte rotlösa, nej vi är närmare bestämt helt rotade i den Jockarpska myllan, att man vill ut och se världen ser jag bara som en utveckling framåt i livet, att det händer nya saker och man ser saker med andra ögon ser jag som en viktig del av livet.
Jag ser som bara här i min blogg vad det hänt mycket sen den 1:e November 2010 då jag skrev det första inlägget, mycket tråkiga saker men givetvis också roliga och fina saker. Och allt som hänt har fört mej framåt i utvecklingen både som mamma, vän och människa.
Jag har börjat se vad som är viktigt i livet.Men det är ett stycke för sej själv som jag ska skriva ett inlägg om någon annan dag, men jag har nog funnit det, jag återkommer i frågan.

Vad som hände igår, ja det var inte så mycket men som dom små nomader vi nu blivit kategoriserade som så tog vi oss hela vägen till Hällevik. Det var dags för simskola, inte för mej och myset men för kusinerna och det ville vi ju kolla in. Innan simskolan började så skulle myset prova poolerna.
Myset hoppade i sin lilla badblöja, passformen var väl lika med noll, men den hängde kvar iallafall, mamman hade väl inte tänkt klart riktigt eller får hon skylla på amningshjärnan för inga badkläder medtog.
Tur var att moster och morbror var med och kunde styra upp det hela, plums i vattnet, först i den lilla inkissade barnpoolen men efter en stund skulle den stora basängen intas av det lilla blötodjuret, det plaskades och busades med kusinerna, det var härligt att se.
Kusinerna hängde kvar i vattnet men myset fick inte ligga i för länge, så upp på torra land och lite kompishäng, kul att träffa på lite kända ansikten och snacka lite, det händer allt för sällan.
På vägen hem klubbades hon av alla intryck och det är väl som dom säger, sjön suger.

Nu är det en ny dag och fånga, så ut med håven gott folk :)

Carpe diem i Jockarp.