Dofter-minnen.....

Dofter, ja det är något speciellt med det, man kan känna en doft som gör att man reser tillbaka i tiden, ända tillbaka till man var liten, när man var ett litet barn.
Jag kan ibland känna på sommar morgonen en doft av fukt och jord, av myllan där mina förfäder gått och brukat jorden i generationer före min tid.
Jag kan känna igen en doft när jag cyklade över dessa åkrar vid fyra tiden på morgonen för att komma över på andra sidan där jordgubbsstycken låg, en doft som man inte kan förklara, förmodligen är det bara mina minnen som kommer fram av just den doften.
Jag kan ibland känna på vintrarna när luften är hög, klar och kall, när det kommer en svag doft från bruket där jag jobbar, idag skojar vi om att det luktar pengar när man känner den doften, men en kall vinterdag kan jag känna igen den som om det var en dag i mitt liv när jag var en liten tjej, när jag kanske var nio tio år och man var ute och åkte pulka eller gjorde snöänglar, när livet lekte och man inte insåg hur fantastiskt bra man hade det.

Jag kan idag inte känna doften av liljor utan att jag får kväljningar, jag tycker inte att dom luktar gott längre, jag skulle tro att det beror på att det var min sk frus favoritblommor och att jag ofta köpte några stycken till henne en vanlig tisdag så där när andan föll på.
Vi åkte förbi den blomsterbutiken där jag köpte dom tre sista rosorna till henne i, rosorna fick hon samma dag som hon senare avslutade i en annans kvinnas säng.
Jag kan känna igen doften av dom rosorna och jag kommer aldrig sätta min fot i blomsterbutiken i Mörrum igen, även om dom var väldigt trevliga där.
Jag undra just hur ofta den sk frun får blommor nu.

En liten lilja.

Ja det är märkligt det här med dofter, ni vet hur det luktat när det regnat på varm asfalt, så där lagom ofräscht ja inte gott alls, när jag känner den doften så går tankarna återigen tillbaka till när jag var en liten tjej när man cyklade runt i byn och petade upp något tuggummi som låg på asfalten och stoppade i munnen, som om det var den naturligaste sak i världen, den doften som spred sej när det rök så där mystiskt över vägen ett kallt regn mot en varm väg.
Ja visst är det märkligt hur dofter och minnen hör ihop.
Så svårt det är att sätta ord på dofter och känslan man har ihop med just den doften.
Våra sinnen är fantastiska.

Nu börjar jag få nya minnen som sätts ihop med nya dofter, dofter och minnen med mitt lilla mys, men ändå så finns det gamla kvar, och dom dofterna som hör i hop med dom minnen ja dom verkar de som att man får leva med för all framtid.
På gott och ont..



Jockarp.