Fallerallan....

Jag har inte lätt för att falla.
Nej jag faller sällan, varken vad det gäller människor eller för saker.
Jag har svårt att falla känslomässigt för någon, (tror jag iallafall) det känns som jag bara gjort de en enda gång, då föll jag visserligen pladask.
Jag vill dit igen, jag vill falla, jag vill falla stenhårt men ändå bomullsmjukt jag vill känna känslan av odödlighet igen, den känslan som infinner sej när man blir riktigt förälskad i någon när allt känns som dom där rosa underbart mjuka molnen som man studsar fram på i klädd enbart ett leende.
När man inte behöver varken mat eller sömn men ändå mår bättre än nånsin.
Så vill jag falla.

Jag föll i går och jag föll med bravur.
Först var det ju svamppromenad på morgonen, vid middags tid gick jag och lilla grannen ut på berget med vagnarna, sen blev det glasstaberas på altanen.
Framåt kvällningen tog vi en ny sväng på berget, denna gången rätt ut i backen varken vägar eller stigar beträddes, upp över stockar mossiga och lövtäckta stenar och så över ett stengärde, ja över och över....
Jag hoppade på lilla stenen och skulle precis sätta foten på en annan, då rasade hela min värld, jag föll och jag föll tungt, mycket tungt till och med.
Med tanke på att det hängde ett 8 kilo tungt sovande mys på magen så var fallet inte mycket jag kunde göra något åt, tyngdlagen gjorde ju sitt, inte mycket hjälp där alltså.
Framstupat och myset så nära en sten så jag höll på att tappa andan när jag insåg vad som hade kunnat hända avslutades fallet rätt ner i löv och mossan mellan några stenar med ett ömt knä och en slirig armbåge som följd.
Jag föll stenhårt, nu väntar jag på det bomullsmjuka.

Det blev sen en lite lugnare avslutning på Lördagskvällen, vi hade mys på altanen med familjen och det var återigen en sån där härlig kväll då man helst inte alls vill gå in och stänga dörren bakom sej.
Tanken var att Mollies kusin skulle sova över här och hjälpa mej med myset lite, men efter att myset slocknat så tyckte kusinen att hon hade gjort sitt jobb och ville hem till sin mamma och pappa igen, så det blev en lite ensam afton för fru Vilhelmsson.
Jag hade visserligen lite att pyssla med för en liten virvelvind hade angripit blomjorden igen, jag får nog överväga att ha enbart ett golv och inget annat framme nu ett tag till långa fingrarana har lugnat sej lite.

Så roligt man kan ha :)

Jockarp.