lördag 9 juli 2011

Grattis....


Jag har nu vinkar hejdå till min vänner från huvudstaden, till lika vittnena på mitt bröllop, ja vad ska man säga?
Det har varit helt underbara dagar med mina vänner men vi har ju samtalat en hel del om min sk fru och sjukt är nog det bästa ordet som sammanfattar det hela och sjukt är nog de ord dom flesta använder som har tagit del av mitt liv de senaste året. 
Ingen av oss får något grepp om det hela.
Hon har helt enkelt chockat alla, hon den sk frun, men de var väl de hon ville kan tänkas.
Bra jobbat.

Det är iallafall så att det är dags för årsdag, sex år sedan i natt då våra blickar möttes för första gången.
Alltså är det då i morgon man vaknade i fel säng och var kär, kär för första gången.
Man vaknade av att det satt en ängel på sängkanten, med ruffsigt hår och hon skimrade av mystik där hon satt i sin vita skjorta och var bedårande vacker. Hon var vackrast.
Jag vet att min sk fru också tyckte det var fantastiskt, jag vet att hon öppnade en ny värld för mej men även att jag i det ögonblicket i de mötet öppnade en ny värld även för henne, vi var helt enkelt just då menade för varandra.
Hon visade mej homovärlden och jag  visade henne resten av världen.
Så tack och varsågod kära fru.



Jag vet att jag ibland plågas svårt av alla minnen med henne, jag vet att även hon plågas av alla minnen, en normal människa borde göra det iallafall.
Hennes problem är förmodligen att det hon gjort det var mycket dåligt gjort, det får hon leva med för all framtid.
Jag vet att jag någon gång kommer att komma vidare komma framåt träffa någon ny fin människa, kanske fortare än jag tror.
Men hon den sk frun, hon kommer att bli påmind om mej och Mollie för all framtid.
För resten av hennes liv i varje nytt möte hon gör kommer vi vara där och gnaga, hur mycket hon själv försöker intala sej att hon aldrig haft de livet de livet med mej så finns vi där som ett orosmoln.
För det förhållandet hon hade med mej, det resulterade i ett annat liv, vare sej hon vill veta av det eller ej.
Varje gång det kommer barn upp till diskussion kommer hon att tänka på sitt eget barn som hon ratade. Frågan är orkar man leva med det?
Jag hade nog inte gjort det.
De stundrar ju pridefestival nu om några veckor och varje pride kommer detta komma upp, varje pride kommer media att ta upp frågan fram tills det blir en lagändring i just den frågan. I frågan om vad barn till homosexuella har för rättigheter.
Posetivt för homovärlden kanske lite mer negativt för den sk frun.

Jag vet inte hur jag kommer att må i kväll/natt men jag hoppas att denna dag som en gång var så underbar kommer att passera mej så lätt och utan för mycket grubblande och allt för mycket negativa känslor.
Att jag och Mollie ska kunna gå på festival och faktiskt ha trevligt och umgås med vänner, trycka i oss en Svensson langos utan att tänka på vad som hände denna natt för sex år sen, den dag som var en av dom lyckligaste dagarna i mitt liv.
Ja vi får väl se hur det går.

Den sk frun trodde nog att det gick och panta ett liv.

Jockarp.

1 kommentar:

  1. Akta dig för att bli den bittra som lever kvar i en skuggvärld som inte längre finns. Slösa inte bort ditt liv för att påminna och att leva för att vara det samvete hon ändå inte har. Förmodligen tänker hon inte på er, det gör inte sådana människor, de tänker bara på sig själva. Du har gett henne 6 år, ge henne inte mer, hon vill inte ha det. Ett tips: "kvinna, ensam och stark" av florence falk. En fantastisk bok alla kvinnor borde läsa. Lycka till.

    SvaraRadera