Låg....

Gungeligung :)

Hatar mej själv när jag tillåter mej att bli låg, att jag blir låg när jag tänker på min sk fru, att hon har så mycket makt över mej, mina tankar och känslor.
Jag känner att jag är på väg att ta över mitt liv att det går framåt,  men fortfarande händer det, snart ett helt år efter den stora smällen så kan jag känna att hon kommer in och ta över mitt liv, och jag blir smått tokig.
Kan det vara så att jag har varit så grymt kär i denna människa?
Hon borde då varit super lycklig över att en människa älskat henne så enormt mycket, det är nog inte många människor som haft någon i sitt liv som visat sej hysa sådana känslor som jag nu tyvärr tycks göra.
Iallafall inte människor som blivit så illa behandlade som jag nu blivit av min sk fru.

Vad detta låga kom ifrån var minnen av de storaslagna saker hon gjort när hon på den tiden gjorde allt för mej.
Bästa tant N tog med mej och myset på utflykt, vi lastade picknickkorgen och alla barnen och begav oss till tivoliparken i Kristianstad, vi lekte på lekplatsen tittade på ankorna satt på en fäll i parken och åt korv och mackor, en helt underbar förmiddag.
Om det nu inte hade varit för minnena. Jag kan ibland bli knäpp på min hjärna att jag har så gott minne, allt gammalt kommer jag ihåg, men de som hände igår har jag inte en susning om.
Iallafall så detta minnet är en sak jag inte tänkt på de senaste fem åren.
Märkligt att det bubblar upp just nu.
Precis när vi hade träffas så skulle jag in och äta men min familj, jag hade inte berättat för någon om att jag hade träffat min sk fru än, vi skulle äta i Kristianstad, min sk fru hade varit i Helsingborg och jobbat, hon satt på tåget och plötsligt ringer hon till mej och säger att hon är på väg till Kristianstad.
Vi träffas i tivoliparken vi satt på en bänk pussades och kramades, det gnistrade och sprakade om oss, det var så laddat.
Så kära vi var.
Hon satte sej sen på tåget efter en timme och åkte ner till Malmö igen där hon då bodde, det kan man kalla förälskelse.....Ja herregud vilken kärlekshistoria detta är när man tänker efter.
Jag vill tillbaka dit.....

Dessa dagar gör mej därför seg, låg, trött, dessa dagar frågar jag mej varför jag inte sätter kulan i loppet och trycker av, jag funderar över vilket träd repet skulle tänkas hänga bäst i, vilken byggnad man skulle kunna tänkas ta ett hopp ifrån och skadan skulle bli som störst.
Ja på de hela taget ställer man sej frågan vad fan är det för mening med allt som sker, frågan jag ställer mej är, varför just jag? varför skulle jag få denna prövning.
Varför.

Dessa dagar när alla varför kommer är jag extra tacksam för mina vänner min familj och mitt lilla mys.

Dessa tankar släppte iallafall lite framåt kvällen, mor och far tog med mej till en trevlig uteservering och när vi kom hem så tog vi en uppfriskande promenad på berget med hundarna, vidare hem på en kopp kaffe och lite glass.
Mollies morbror och hennes kusin som precis har lärt sej cykla kom förbi de var så roligt att se lillkillen när han stolt drog ett varv med cykeln.
Även det att myset var på sitt bästa solskenshumör hjälpte nog till en hel del att jag på kvällen kunde lägga mej lugn och trygg och med ljusa tankar om framtiden.

Jockarp.