Måleri...

Vakthund :)

Tanken var utfärd men när dom rara meterologerna lovar upp till 30mm regn tappar man helt lusten till utomhusaktiviteter.
I stället hade jag en vision om att jag skulle ta ett rejält tag med projekt målning.
Men med tanke på fröken Vilhelmssons grymt dåliga morgonhumör så avvaktade jag några timmar tills myset tog en förmiddags lur då slog jag på stora trumman, färgburkar öppnades, penslar provades ut, farstun utrymdes på diverse saker och sen var de dags.
Ja sen var det dags, Hm myset hade sovit färdig, så med ett litet argt mys, även kallat alarmet av vissa när humöret inte är på topp så var det kanske lite väl mycket positivt tänkande att detta skulle gå att genomföra utan att få ett nervöst sammanbrott.

Början till kaos..

Och innan läggdags så kan jag säga att sammanbrottet var väldigt nära de sägs att man ska räkna till 10 och andas lugnt, jag räknade till 10000 och jag tror att hela byn kunde höra mitt djupt missnöjda och på gränsen till vansinniga mys.
Det är dom stunderna jag undrar var i helvete min fru är, det är dom stunderna jag på allvar funderar på att lyfta luren och ringa till henne och säga - nu har jag tagit hand om vår dotter i åtta månader nu är det banne mej din tur att dra ditt strå till stacken.
Men som väl är har jag inte ringt de samtalet och kommer aldrig att gör det heller, för det känns faktiskt inte som om hon skulle vara så lämpad till just den uppgiften. Den uppgiften att försöka sätta någon annan människas behov före sina egna.

Leksaker, majskrokar sång och dans nummer ja jag använde hela registret och faktiskt efter ett tag var vi tillfreds både alarmet och jag, hon satt och jiddrade med sitt och jag fick lugn och ro med penseln ett tag, jag vet ju att det inte är någon panik, jag lär ju hinna bli klar till min mammaledighet är slut men det är ju ändå så när man börja så vill man slutföra det så fort som möjligt.
Fast jag förstår nu att vissa saker tar lite längre tid nu när man är ensamma mamman än vad dom gjorde förr, måste lära mej att leva med de helt enkelt.

Vi blev bjudna på middag hos min bror och hans familj, myset satt med vid bordet och åt på en liten gurkbit och tyckte att livet var en fest, hon fick låna lite roliga leksaker som var färgranna och som gjorde ljud ifrån sej.
Tröttheten kom smygandes och hon nattades i sin lilla spjälsäng, mamman angrep då återigen färgburkarna, nu snackar vi egentid gott folk.
Men de varade inte för evigt där av det förut nämnda på gränsen till psykbryt.
Vi ville helt olika saker just då, gissa vem som gick segrande ur den striden, ja inte var det jag iallafall.
Kvällen avslutades vänskapligt iallafall Mollie låg i sängen och viftade med sin napp hon flinade och jollrade så att alla sura miner som innan varit glömdes bort.
Att det kan vända så fort från raseriutbrott tårar till hysteriska skrattanfall på bara några få sekunder, ja det är konstiga vändningar här i livet.
Ja nu får vi väl se vad denna dagen har för märkligheter att bjuda på.

Tack för hjälpen ;)

Jockarp.