söndag 31 juli 2011

Meningen med livet....



I 28 år trodde jag att jag visste vad meningen med livet var, jag trodde de var att jobba, resa, festa.
Ja de var nog det enda som skedde i mitt liv, jag njöt av frihetskänslan, jag gjorde vad jag ville, när jag ville.
Jag trodde då att de var det som var meningen med livet, det var de ju just då.
Men livet ändrades.

Efter dom 28 åren slog kärleken till med full kraft, den nockade mej totalt, jag kunde inte hejda någonting som skedde, de var så starkt, jag drogs med på tåget.
Jag träffade mitt nya jag, en person som hade enorma känslor och det för en annan människa, jag gjorde allt för en annan människas välbefinnande, känslan av jag försvann, från dag ett blev det vi.
Jag  överöste den person med kärlek och jag fick tillbaka så mycket.
Jag trodde då att de var det som var meningen med livet, det var de ju just då.
Men livet ändrades.

Den 22 November i fjol, mötte jag ännu en ny person.
Om den kärlek jag mötte efter mina 28 år av ensamhet var stark så var den kärlek jag mött efter den dagen gigantisk.
Inget kan mätas med det.
Jag träffade på ännu ett nytt jag.
Ett jag som jag älskar.
Ett jag som besitter en kärlek som är orubblig, det finns inte en chans att någon någongång skulle ha en möjlighet att komma emellan dom känslor jag hyser för denna lilla person.

När jag var i den första fasen i mitt liv då jag trodde att livet endast bestod av jobb och lek, så var det någon som vid något tillfälle sa till mej att meningen med livet var att få barn.
Jag tyckte det lät långsökt, jag ska väl inte leva mitt liv för att enbart få ett annat...
Jag blev nästan förgrymmad.

När jag var i början av  fas två kände jag att det inte fanns någon möjlighet till barn, jag brydde mej inte heller, jag var ju kär och om än lite galen, jag älskade mitt liv, de kunde inte bli bättre.
Kärlek är underbart.

Men jag har nu i efterhand förstått att alla händelser i mitt liv allt som hänt på min väg framåt, allt från jobb, fester till den dagen då hon stod där, hon kvinnan i mitt liv, det har enbart varit en förberedelse på vad som komma skulle.
En förberedelse till att finna meningen med livet.
Jag tror nu att jag faktiskt gjort det och det i form av Mollie.
Jag tror jag hittat meningen med livet, de känns så just nu.
Men livet kan ändras.

Frågan är bara hur.

Jockarp.

1 kommentar:

  1. Vet du, ibland tittar jag på minsnart tre-årige son och känner mig så totalt överväldigad av ansvaret som följer med honom. Ett barn.slutar aldrig att hoppas på Sina föräldrar, slutar aldrig älska dem, hur jävliga de än är. Och den insikten, när jag tänker på det känns det som att jag ska gå under. Han kommer älska mig vad jag än gör. Det är en himlastormande fantastisk men ändå vansinnigt skrämmande tanke.

    SvaraRadera