Inte vanlig åldersnoja....

Kan de vara ett par såna som ska få mej vidare tro?

En fundering.....

Jag blir snart 35 år gammal. Jag är nu enligt mej själv en ansvarsfull trygg och en helt otroligt grym mor till min lilla dotter.
Jag har aldrig varit starkare fysiskt någonsin i mitt liv.
Och om ett tag då jag köpt mej några nya par skor och bestämt mej för att gå vidare i mitt liv och helt enkelt skita i den genomruttna sk fru.
Då när jag har ett psyke av plåt och ett hjärta av ädel titan.
Ja då när allt är ut raderat, när min sk frun har blåsts ut igenom mitt hjärta och hon aldrig någonsin ska kunna på något sätt i världen kunna ta sej in där igen.
När hon på alla plan dött för mej när jag aldrig kommer att lyfta på ögonbrynet när någon nämner hennes namn.
När jag kommer att vara totalt likgiltig om jag får höra något om henne.
Då när hon betyder lika lite för mej som hon gör för min omgivning just nu.
Då när hon inte ens är värd att ödsla en loska men saliv på.
Det är nog ett litet tag till innan jag är där men när jag är där ja då undrar jag vad vågar man göra? vem vågar man lita på? gammal eller ung?

Kan man lita på någon?

En tjej som är 28 år som man trodde var mogen nog att ta ansvar för sitt handlande, som man trodde var mogen till giftemål och till barn.
En tjej som på alla plan visat sej vara mogen till ett familjeliv, en trygg pålitlig tjej, som sa sej älska sin fru älska de lilla barnet som växte sej större för varje dag som gick, hon älskade sitt hem och sitt liv, allt utom arbetet var bra, en tjej som var stabil helt enkelt.
Men som då visade sej vara den största skitstövlen som kan gå i ett par skor.

28 år och jag på mina då snart 35.
Hur ser utsikterna ut egentligen?
Jag vill inte träffa någon gammal kärring, samtidigt som man förmodligen kan lita på att en människa med några år till på nacken verkligen är en stabil människa som inte sväva i de blå som en fjortis och där risken att den plötsligt dimper ner som en pannkaka från sitt lilla blåa moln, pladask, oj, nu kom vi på att vi ska förverkliga oss och göra karriär en karriär som förmodligen uteblir.

Trots fjortisfassonerna.
Så måste jag ju säga att tiden men min sk fru var verkligen roligt, jag tyckte verkligen att hon var den vackraste kvinnan på jorden, jag kände mej alltid stolt och älskad när jag var med henne, hon fick mej att känna mej speciell, vilket jag också är, alla är ju det har jag kommit på.
Förmodligen har det inget med ålder att göra, man borde ju kunna känna sej speciell vare sej ens partner är 15 eller 90 år.
Men jag är nu lite skraj för att träffa på en glad skit i en något yngre årsmodell, en som vill utnyttja en få göra allt, resa, förlova sej, gifta sej, skaffa barn, nja och sen vill hon göra karriär, en karriär som oftast då inte finns.

Klarar jag en sån blåsning till tro?
Finns det möjligen fler damer där ute som skulle kunna göra så här?
Är risken större när dom är yngre?
Det måste väl ändå vara helt omöjligt för mej att råka ut för en sån brud igen eller?
Eller dras jag till skitstövlar helt enkelt, kan det vara så?

Ska man leva själv för man är rädd för att den man träffa är för ung, funderar lite på om man ska sätta upp en gräns, ingen under 30 år får komma in i mitt och mysets liv, eller är det för lågt? ska vi säga 35, pust.
Fan kan det inte komma en liten prinsessa förbi ridandes på ett litet russ och fråga om jag vill dela livet med henne?
De hade väl varit smidigt...

Men som sagt jag är inte där än, skitstövlen (min sk fru) ska ju först ut ur min kropp, hjärnan är klar, hjärtat har en del kvar, men det kommer nog.
Och förhoppningsvis är det snart.
Men tills dess får jag fundera vidare, gammal eller ung. Våga, vågar inte.....

Jockarp.