Pride 1....

Utsikt från lägenheten :)

Ja jag har inte en aning om vad jag ska börja.
Denna senaste veckan har innehållit allt känns det som.
Den har innehållit så många givande möten och nya kontakter, som jag tror mej i framtiden kan ha väldigt stor användning av i mina projekt och kanske även i livet.
Det har varit glädje, men det har även varit känslor av sorg och ensamhet.
Jag får nog ta lite i taget här tror jag.

Vi började iallafall vår pride tripp för en vecka sen, vi lastade bilen med diverse bra och ha saker, det var allt från matstol, sked och tallrik till myset, till dator, kläder och godis till mej.
Det var vackert väder när vi lämnade byn och det fortsatte hela vägen till huvudstaden.
Vi anlände till östermalm och till lägenheten vi lånat av min brors svärmor, (tack för det) vi packade in alla saker och begav oss sen ner till kungsan och till prideinvigningen.

Vi slöt upp med dom härliga fruarna från Lund och när vi stod där och pratade, det hade säkert inte gått mer än en halvtimme från det att vi anlänt till området då kände jag en lätt knackning på axeln.
När jag vände mej om stod det en tjej där som berättade att hon läste min blogg och tyckte att det ledsamt de som hänt, men också att hon tyckte det var bra att jag nu försökte ändra på saker som inte var bra.
Jag blev lite generad men givetvis också väldigt glad att hon kom fram och berättade vad hon tyckte.
Detta fortsatte sen fler dagar/kvällar fler tjejer kom fram och berättade att dom läs om mej och min situation både i tidningar och här på bloggen.
Det verkar som om det sprider sej i en rasande fart och jag kan väl bara tycka att det är förnämligt. 
För jag har nu på sista tiden kommit till insikt att de jag gör inte kan ändra någonting på min situation, jag har det som jag har det helt enkelt.
Men det jag gör nu kan ju faktiskt hjälpa andra att inte hamna i denna situation som jag ofrivilligt hamnat i.
Hur som helst så gläds jag över att det sprids så att andra flatpar vet vad dom ger sej in i, att det kanske inte blir den där härliga dansen på rosor som man så naivt tror när man står där nygift och gravid, saker kan ändras och det i en hisklig fart.

Väl hemma i lägenheten igen fick Mollie rastas lite, hon kröp några varv och lekte med sina saker sen var det bums i säng, det hade varit en lång dag för oss alla.

Lite lantlig miljö, skönt ;)

Tisdagen bestod av mys på skansen, vi tog det bara lugnt och strosade runt och kollade på djuren och på alla fina hus.
Vi åkte hopp on hop off båtarna.
Vi tittade på Estonia monumentet, en stor sten som 815 namn på dom människor som omkom när båten förliste står inristade i, egentligen var det 852 personer som fick sätta livet till men vissa anhöriga ville inte att deras namn skulle ristas in så där av bara 815 namn.
Vi hängde även lite i parken på kvällen men vi tog det väldigt piano.

Estonia monumentet.

Onsdagen var det dags för lite nyttigheter.
Vi gick och lyssnade på hur framtiden är tänkt i familjepolitiska aspekt vilka visioner och utmaningar som finns i HBT- Världen. Sissela nordling blanco, Tina Rosenberg, Monica Amante och Niclas Jävklo var dom som medverkade och även försökte sej på att svara på våra frågor.
Det blev en hel del frågor tyvärr lite lite svar.
Därifrån var det full fart till nästa intressanta tält och diskussioner här handlade det passande nog om Regnbågsjuridik.
Här var det RFSL ordförande Ulrika Westerlund, det var Lina Zimmerman som är normkritisk pedagog  och Erik Mägi som är normkritisk jurist som vi bollade frågor med.
Den sistnämnde hade även en artikel i Aftonbladet i Lördags på debattsidan som handlade om regnbågsbarn och deras rättigheter, eller ska jag kanske säga deras icke rätt till rättigheter.

Känslomässigt.
Ja det var ju inte lätt att komma ifrån den biten.
Jag tänkte ganska mycket på min sk fru den här veckan, pride har ju ändå varit något som varit vårt, hennes och mitt på nåt vis.
Jag minns ju mitt första pride för sex år sen, allt som snurrade i huvudet på mej, när jag någon vecka innan precis kommit ut för mina föräldrar och vänner, vilken frihetskänsla det var att inte fundera på omvärlden, där uppe den veckan handlade allt om oss.
Vi kunde hålla handen och pussas på stan som den självklaraste saken på jorden, det var en helt underbar känsla som man vill åt hela tiden och varje år när man kommit upp den veckan har det känts så.
Jag tänkte ju klart mycket på fjolårets pride, det var ju lite speciellt med tanke på att jag var gravid och stolt gick och mallade mej för min fina mage, att vi blev fru och fru var ju också mycket speciellt händelse.
Ja det var många tankar och minnen som bubblade upp emellanåt.
Men jag höll dom i schack ganska väl tycker jag.
Jag envisades att varje dag gå förbi den affär där vi köpte bröllopsbuketten till min sk fru, den låg på den i rask takt femton minuters promenaden från lägenheten ner till kungsan som jag gick varje dag, sadistiskt kan tyckas. Ja första dagen kände jag en ilning som gick igenom kroppen, men den släppte sakteliga dag efter dag.
Jag blev starkare.

En liten blomsteraffär.

Jockarp