onsdag 17 augusti 2011

Skratt....

Kärlek.

Den här smått otroliga lilla sötnos som jag fått till dotter blir bara roligare och mer fantastisk och ljuvlig för varje dag som går, nu har hon börjat varje kväll med att stå och diskutera något väldigt viktigt och intressant med tapeterna i sovrummet, jag vet inte vad samtalet går ut på men det är väldigt högljuda diskussioner och det skrattas hejdlöst.
Jag kan ju säga att det är helt omöjligt att inte skratt med henne, nu skriver jag skratta med henne, för jag har nämligen råka ut för en person som sa till mej en gång att hon inte skrattade med mej utan åt mej och jag tyckte inte att det var trevligt alls att höra det, jag tog faktiskt väldigt illa åt mej av den formuleringen. Så därför är jag väldigt noga med ordvalet just när det handlar om skratt.
Skratt är viktigt och skratt ska vara något fint, personen som sa så till mej, vilken för övrigt var min sk fru, fick skrattet att bli något väldigt smutsigt och fult och det är det ju inte.
Men nu får hon kanske hålla till godo med att skratt åt för att skratt med någon är väl inte så stor risk att hon får göra.

Tillbaka till min ljuvliga lilla juvel, jag har alltid sagt och alltid trott mej haft förmågan att prata med bönder på bönders vis, pensionärer på deras vis och så vidare och så vidare, nu verka de som om min dotter ärvt den förmågan.
För hon pratar oavbrutet med allt och alla, hon pratar med stolar, kastruller, tomma toarullar, skor, hon pratar med sina nappar,sina ben och fötter, med katterna, hundarna, människor och så då också tapeterna.
Och när hon gör det och är så underbar och inne i sitt prat så brukar jag bara sitta och titta på henne, skulle jag hosta till eller säga något så flyger hon upp i luften som en liten raket och verkar överaskad över att jag också finns i rummet, först ser hon rädd ut, sen sprattlar hon med armarna och benen och skrattar hysteriskt.
När detta händer finns inga tankar på något annat i livet, hon upptar hela min uppmärksamhet hela min värld, en tanke far förbi min hjärna att jag måste vara världens lyckligaste människa, världens lyckligaste mamma.
Jag säger då till min dotter vilket hon förmodligen redan vet.
- Mamma älskar Mollie.

kan man göra något annat?
Jockarp.

1 kommentar:

  1. Hej! Jag hittade din blogg av en slump. Vi tävlade ihop under ponnytiden fast för olika klubbar. Jag ville bara titta in och tala om för dig att du är en redig cooling. Ta hand om dig och lillan. Ha det så gott! Maria

    SvaraRadera