Lilla huset på prärien....

En dag med hästar, hundar och ungar ja det var nog vad söndagen bestod av. Vi började dagen med en tripp till min favorit byhåla Vinslöv, ja ni minns kanske den underbara film som gjordes för några år sen och spelades in på denna gudsförglömda plats. Jag älskade den, filmen alltså. Dit bar det iallafall iväg mot med häst släp och häst bakom. Det var en dimmig morgon, men det lättade ju längre söder ut vi kom, till slut sprack det upp och solen värmde som en dag mitt i sommaren, innan dagen var slut så hade temperaturen tagit sig ända upp över 20 graders strecket.
Vad som väntade i Vinslöv var dressyrtävling med ponny. Jag är inte jättefan av dressyr, det är oftast lika tråkigt som att titta på när målafärg torkar. men igår var det faktiskt väldigt trevligt. Och bra gick det också.
Vi körde hem och man fick vackert ta av sig ett lager kläder, man är inte van vid denna typ av värme, men man ska väl inte klaga. Matning av mys och sen upp i skogen på en promenad på cirka 2,5 timmar med hundarna, det var lugnt och skönt, endast en och annan vilsen svamp plockare stötte vi på.

Full fart framåt :)

En mycket god middag lagades, lax med potatis och en god sås gjord på fetaost och turkiskyoghurt, myset fick med ett lass fisk och de slank ner med hull och hår.
Lilla myset skulle sen bada och ja det gick ju bra, till en början iallafall, sen satte hon sina tänder runt kranen, hon fick panik och drog till, gahh det gjorde ont, grymt ont, hon skrek och blodet rann ur munnen på henne och hon som precis fått en ny framtand. Upp ur badet och lite amning som tröst, sen var den historian glömd, tänk om man själv kunnat glömma så lätt.

Jag har nu beställt en ny resa, ja att resa är att leva och man får passa på nu när man är mammaledig och myset inte kostar så mycket att ha med sig. Jag blev ju smått förälskad i NewYork, så varför inte. I Mars bär det återigen över Atlanten men vi plusar till med en sväng ner om Amerikas huvudstad Washington. De ska bli väldans intressant att få se på det vita fina huset. Det kan väl bli bra NewYorks storstads puls och sen lugna ner det hela med småstadsidyllen Washington.

Lite vila :)

Mitt nya projekt går nu framåt i en raslig fart, jag hinner knappt med. Jag sitter uppe hela nätterna och skriver och det bara rinner av mig, jag vet inte riktigt vad det kommer att sluta men hittills är jag nöjd. Alla karaktärerna är klara till min bok och man kommer inte behöva vara geni för att veta vem i boken som är vem. Jag är grymt nöjd över hur långt jag kommit på den lilla tid jag hållit på.
Jag vet att det kommer att bli super bra. Och jag vet att när den kommer att ges ut, kommer min ex fru ångra sina val bittert. Tralla la la la. De känns nästan som om jag fått ett form av hämnd begär, bra eller dåligt det vet jag inte.
Men jag är iallafall fortfarande ärlig med mina känslor.

Jockarp.