New York....

Vägen ner...

Ja jag gillar ju utmaningar och efter de jag fått utstå detta gångna året så tycker jag inte något verkar för svårt eller jobbigt, jag har badat i mitt stålbad.
Lite kaxigt kan tyckas att man helt plötsligt är totalt orädd för allt, men så är det.
Åtta timmars flygning med ett mys, ja vad ska jag säga, det tog på krafterna de vill jag lova, på vägen av sov hon en halvtimme, skrek en halvtimme och för resten av tiden hade hon en en mansshow som heter duga.
Vägen hem däremot sov hon snällt i fyra timmar så mamman kunde roa sej med att lyssna på skönsång från diverse musikaler.

Vägen hem...

Väl på Amerikansk mark var myset i toppform, vi åkte buss en timme från flygplatsen till hotellet som låg på 45 gatan på madison avenyn. Vilket kanon system dom har i New york vad det gäller att kunna hitta och ta sej fram, så busenkelt så en person som Leonora Vilhelmsson som begåvats med kanske historians sämsta lokalsinne hitta lika lätt som hemma i byn. Allt är fyrkantigt och är uppdelat i avenyer och gator, pice of cake att hitta så att säga.
Första kvällen köpte vi en pizza, jag fattar inte varför allt måste överdrivas i USA, men allt ska vara stort.

Lilla pizzan :)

Tripp trapp trull ;)

Vi var ute på så många äventyr, vi började med att ta tunnelbanan och båt vidare ut till Staten Island för att titta på frihetsgudinnan, de var helt klart värt ett besök, hon var 93 meter lång denna ståtliga dam som Fransmännen var så hyggliga att donera till Amerika för att fira deras 100-åriga självständighetsdag.
Hennes mun skulle nog gjort självaste Angelina jolie avundsjuk, den var nämligen 1,5 meter lång från mungipa till mungipa.
Men nu var det inte denna gigantiska dam som fick dom flesta fotoblixtarna utan det var en liten tjej från Sverige som har en längd på futtiga 68 centimeter som satt och grävde vid ett träd och smakade på små pinnar och lite jord, jag garantera att myset finns med i åtskilliga japaners resealbum, succén var än en gång ett faktum.

Ett mys :)

Vidare tog vi oss till Ellis Island och emigrantmuseet, det var ett givande och intressant besök även det, vi tittade på en film som återberättade hur det var och hur det så ut på den tiden då det begav sej.
Man kunde även forska bakåt i tiden om man nu hade haft några släktingar som hade emigrerat, vilket jag nu inte hade. Som min morfar alltid sa, vi har aldrig haft det så illa ställt så vi behövde emigrera till Amerika.

Ingen dålig utsikt inte :)

Vi tog oss i land igen och tunnelbanan mot Empire state building och klart som tusan att vi skulle upp, men hissen gick inte ända upp som man brukar säga, men eftersom jag är i min livs form så åkte myset upp på ryggen sen bar det upp för dom 86 våningarna, visserligen åkte vi hiss till 80:e våningen, men ändå.
Jag är glad att jag knatade upp för trapporna det var en storslagen utsikt, klart och fint väder, vi hade tur.

Mysets nya byxor :)

Macy`s världens största varuhus fick sen celebert besök av oss, jag gjorde ett klipp, myset fick nya fina hängselbyxor.
Vi åkte givetvis i dom gamla rulltrapporna i trä från 1902 bara det var ju värt ett besök, annars tycker jag väl  inte att det var så märkvärdigt, same same typ.

Bättre begagnat...

Vi shoppade även lite annat smått och gott, så det var ju inte utan att man kände sej som Julia Roberts i Pretty woman när man gick hem med kassarna, myset uppskattade också shoppingturen, eller framför allt kassarna.




Lättroad.


Jockarp.