Nytt projekt, Hur svårt kan det va....

Jag blir mörkrädd mitt på ljusa dagen.
Det är så att under tiden det mest vrickade i Jockarps historia har utspelat sej så har jag ju mött och samtalat med mycket människor om det inträffade.
Det har ett antal gånger uppkommit idéer om att folk tycker och tror att det skulle kunna bli en bra bok i ämnet, jag har flinat till lite och sagt, jaja jo visst.

Men efter ett samtal jag hade för ett par veckor sen med min kära vän i Stockholm som själv är i mediasvängen när hon säger till mej att du kanske ska till att skriva dina memoarer, det hade du kunna pysslat med när du är mammaledig, så funderade jag lite, men sen som vanligt flinade jag lite och sen rann det av igen.

Jag var senare under veckan ute på lång promenad med mor och bror och plötsligt sjönk det in, de slog mej som blixten från den klara fina blåa himlen. Klart som tusan att här ska skrivas en bok i ämnet.
Det är konstigt det där, men det är väl som dom säger att allt har sin tid och nu var tiden mogen för att det skulle sjunka in och fastna.
Storyn finns ju, men annat är det med kunskapen i det som Mollies kusin så fyndigt kallar bokgörakonsten.
Jag bollade lite idéer med tant N och även med lite folk från Chippenland.
Och nu efter min storstadsvistelse så har det gjorts vissa efterforskningar om bokförlag och författare. Min plan var att skriva ihop med någon som var insatt i de hela, jag drämde i väg en förfrågan till en författare och jag fick svar. Ett snabbt svar, dock kanske inte de svaret jag önskade, hon skrev att det var vanligt att folk kom med sina storys och att det var få författare som jobbade på det sätter.
Jag svarade henne att jag var glad över öppenheten, ärligheten och snabbheten i informationen..

Jag kände med detta svaret att antingen får jag göra det själv, eller helt enkelt skita i det.
Hm ja det var då det kom till mej de var då det plötsligt hände.
Jag surrade, snurrade och klickade runt i cybervärlden när jag plötsligt kom över denna texten.

Så passande :)

Det var ju klockrent, klart som tusan att när historien ska skrivas om mitt liv så är det ju givet att det är jag som ska hålla pennan.
Tillfälligheter, ödet eller vad de nu än är så är saken biff, här ska skrivas.
Jag har ju historien klar och det kommer ju mer material hela tiden, så de ser jag inte som något problem. Jag har datorkunnit folk runt om kring mej som gärna hjälper mej med det och de finns människor i min närhet som har kunskap i de svenska språket som kan korrekturläsa det hela.
Men framför allt så har jag tid.

De finns ju en viss risk att det kommer att bli lite färre blogginlägg, men jag ska verkligen försöka att hinna med och hålla isär allt som händer och sker och fortsätta att berätta vad som händer i mitt och mysets liv. För mitt liv pågår ju även om jag ska skriva en bok :)

Jag räknar ju givetvis med att det kommer att bli väldigt tufft och att vissa kapitel i boken kommer att vara känsliga att skriva om att alla känslor bubblar upp igen, men jag får ta det och om det dröjer en månad eller ett år innan den är färdig så spelar det ju inte så stor roll, bara det blir bra och att det blir på mitt sätt.

Jag har nu ett nytt motto att lägga till mina andra favoriter och det är "hur svårt kan det va"
Dom andra två jag levt efter innan är dom gamla hederliga "Själv är bäste dräng" och "man ska inte ha alla ägg i samma korg" ja jag har fått erfara alla de senaste året.
Men som sagt jag ska nu fokusera på att det är inte så svårt, för gått folk hur svårt kan det egentligen vara att skriva en bok?
Ja hur svårt kan det va?

Jockarp.