Det känns på något märkligt vis som om dagarna komprimeras, att allt ska hinnas med fast på hälften av tiden, om jag förstått de hela rätt så blir det ljusare senare på dagen och mörkare tidigare på kvällen, det ska visst göra en halvtimme i veckan varje vecka nu, kan det verkligen göra så mycket på ett helt dygn. Jag känner mig stressad på något lustigt sätt.
dagarna börjar oftast med ett leende på läpparna, lite bus i sängen och sen gröt intag, vidare blir det en uppfriskande tur på berget, lite kaffe på det och sen lite röj här hemma, eller någon rolig aktivitet. Eftermiddags promenaden klaras sen av och sen blir det att parkera sig vid spisen och göra någon smarrig maträtt.
Jag har börjat prova lite nya recept som jag hittat på en sida på nätet. Det är verkligen inspirerande och det är inget som stoppar mej, innan när man bodde med en som absolut inte kunde tänka sig att äta kött från gris så blev man väldigt låst i sin tanke, men nu flödar alltså inspirationen och de smakliga maträtterna avlöser varandra här hemma borgen. Jag har nu så mycket matlådor så hela frysen håller på att svämma över. Det kan ju vara bra om det blir O-år.
I går fick jag ett mess på min telefon det var ett trevlig sådant, det är inte alltid det är det nu för tiden, men igår kom det ett från försäkringskassan där dom informerade mej om att dom skulle sätta in över 8000 kronor den 27 september på mitt konto, Ja visst var det väl hyggligt.
Man kan visst välja om man vill få den informationen på mail eller som sms, jag har nu valt sms tjänsten just för att bli lite uppiggande i slutet av varje månad. Det är så lite som behövs för att glädja och pigga upp en ensamstående flat mamma.
Jag har funderat över det här med skrivkramp, hur det yttrar sej och vad det är, när man kolla lite närmre på saken så är det helt enkelt arbetsskada som yttrar sig i muskelkramper och spasmer i hand eller i fingrarna hos en person som skriver mycket med en penna. Men det var egentligen inte det fysiska jag sökte i frågan utan de psykiska, man kunde läsa att metaforen av skrivkramp är en blockering i hjärnan, men man kunde inte få reda på hur det kom sej eller hur man skulle kunna hejda det.
Nu lider jag inte av det, (än) och jag vet inte varför det intresserade mej heller, men mitt huvud tar mej ibland ut på oanade resor i form av märkliga tankar och funderingar.
Det orala stadiet håller ett stadigt grepp om oss här hemma, jag börja bli fruktansvärt trött på allt som ska in i munnen, det är liksom ingen stopp ingen broms någonstans. Här ska det in allt i från stickkontakter, böcker, mattfransar, datorer, papper, blommor. Till skor, fjärrkontroller, kuddar och även en och annan matbit slinker faktiskt ner. Är det någon som vet hur länge en lite tjej kan tänkas vara kvar i de stadiet. Hon är söt men det är jobbigt :)
Jag får kanske fråga om råd på BVC för det är åter dags att träffa doktorn senare idag.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar