Tillåt mej små le eller *asg*

Jaha och så har man återigen fått ett märkligt brev från min ex frus inkompetenta juridiska ombud.
Herregud det valet av ombud det måste hon ångra bittert, inte en siffra rätt i huvudet på den bruden inte.
Men hon är kanske billig.
Hon skriver till svar på vårt brev.... Efter att ha läst Ditt brev har jag förstått att Leonora inte har för avsikt att sluta med att förstöra J liv, på alla möjliga sätt. Jag förstår nu att inget samarbete i frågan är möjligt. Leonora skulle aldrig tillåta detta.

Hur fan kan människa skriva att jag förstör min ex frus liv? Är hon överhuvudtaget med i matchen?
Det är inte jag som ställer några orimliga krav, jag har aldrig begärt att min ex fru skulle betala mej hundratusen kronor, jag har heller aldrig begärt att hon ska sluta att berätta sin version av det som hänt.
Hon får gärna göra det för mej, gärna i en blogg om hon så önskar, eller kanske i TV, radio, tidningar eller varför skriver hon inte en bok, inte mej emot.
Nej faktum är att det är min ex fru som förhalar allt, det är hon som vill ha pengar av mej, det är hon som vill se till att jag stänger bloggen. Det är ju hon som aldrig ger sej.
Men kom för jesunamn inte här och snacka om att jag förstör hennes liv, det har hon klarat av så bra själv.
Det gjorde hon för ett år sen när hon lämnade fru och sitt ofödda barn och minsann nu får hon sota för det.

Dom ombytta rollerna verkar inte vara så värst roliga att leva efter. Men det var inga problem i att lämna mej i den jävligaste situationen man kan lämna en annan människa i.
Den lilla egoistiska fega människan ska nu försöka lägga skulden på mej, för att hon plötsligt mår dåligt av dom val hon gjorde. Jag har aldrig bett henne lämna mej, sin fru, jag har aldrig bett henne skita i sitt barn, jag har aldrig bett henne hoppa i säng med en annan kvinna, allt detta har hon klarat av själv, jag frågar mej vad är problemet?
Kan problemet möjligtvis ha blivit att det är jobbigt att behöva försörja sej själv, att ska man köpa något så får man vackert göra det med dom pengarna man själv har jobbat ihop, kan det vara så att hon inte riktigt är van vid det, ja jag vet inte. Men vad är problemet.
Att jag gör hennes liv jobbigt för att jag inte vill betala henne något som hon inte har rätt till. Hum är dom så korkade så dom tror att jag tänker kasta pärlor på svin och ge henne hundra tusen bara sådär, ja då tror dom fel så fel.

Nu har hon ju valt detta ombud till att föra hennes talan. Och ombudet gör det på ett så vansinigt okunnigt och dåligt sätt så vet jag inte vilken av dom jag ser mest framemot att få se på rättegången. Ombudet eller ex frun. Hehe ja de kommer bli en synnerligen intressant tillställning.

Jag undrar just om min ex frus juridiska ombud vet om vad som hänt, att hennes lilla uppdragsgivare lämnade en gravidkvinna för en annan när dom endast varit gifta i några veckor, kan detta ses som moraliskt och juridiskt riktigt då att den då gravida kvinnan nu ska pynta hundratusen skära. Knappast. Kriget fortsätter så länge dom vill kriga, jag lägger mej aldrig. Och varför skulle jag?
Men jag får kanske tipsa ex frun om att hon borde kanske försöka att få tag på ett bättre ombud, som kan tala om för henne om hur det ser ut rent juridiskt i en sån här historia.

Jag kan faktiskt inte låta bli att undra över hur min ex frus familj ställer sej till allt detta, de att min ex fru gång på gång gör sej till åtlöje. Visserligen är dom ju inte så smarta själva men det borde ju vara ganska otrevligt att höra en massa sanningar om sin dotter, syster, barnbarn eller vad det nu än må vara på stan, att inte kunna vara säker när man ska gå på ica, man vet inte vem man ska stöta på eller vad folk kan tänkas säga till en, allt på grund av dom val som lilla J gjort.
Med tanke på att hon tror att hon kan gömma sej i stora staden, (vilket hon inte kan) och det kan ju inte resten av familjen heller, jag kan ju absolut inte sluta att fundera och småskratta över vad min gamle kompis går igenom och får stå ut med. Hihi, ja han får skylla sej själv, äggen i fel korg herr Håkansson. Jag skulle inte vilja leva med dom fjabbarna som han nu lever med, han var nämligen en reko kille....Ja jag skriver var. För nu är han i mina ögon precis lika feg som resten av fjabbigafamiljen.

Vad det gäller min bok så går det snabbare än vad jag kunnat tro, och alla i fjabbigafamiljen kommer att få vara med, just nu är det bara fina ord, meningar stycken och sidor. Men ja ni vet ju själva vad som hänt, vissa kapitel kommer att bli tuffa och nattsvarta för vissa. Sanningen var tuff för mej när jag förstod att jag skulle bli en ensamstående mamma men sanningen ska bli ännu tuffare för vissa andra att få läsa. Att få läsa hur dom betet sej mot en oskyldig liten flata. Som stod helt utan val.
Jag ser min debutbok som en rak, ärlig, och humoristisk skildring av vad människor tvingas göra för att överleva efter att någon annan gjort ett val man inte kan råda över.
Jag tror inte att det ska behöva rinna så värst mycket vatten under broarna till fören jag har ett bra utkast som man kan jobba vidare med.
Det går bra nu :)

Nu ska jag åka utomlands. Hej.

Jockarp.