måndag 10 oktober 2011

Du underbara...



De slog mej när jag smekte min dotters kind hur len den faktiskt var, känslan av hud mot hud kan inte bli mycket vackrare än när min hand försiktigt strök hennes lilla rosiga bebis kind. Att något kan vara så mjukt och slätt, jag njuter av beröringen. Det är så otroligt vackert.
När min lilla prinsessa på morgonen sätter sej upp i sängen tar sina små knubbiga bebishänder och gnuggar sej halvsovandes i ögonen.
När hon spricker upp i ett leende, ser mej, skrattar till och burrar in sitt lilla underbara ansikte i min famnen, vi ligger och myser, vi pratar om vad vi ska hitta på under dagen, funderar på om vi ska gå upp eller ligga kvar och dra oss en stund till, stanna kvar och mysa. Svåra val i livet.

Hon tar en napp i varje liten knubbig hand, slår dom mot varandra så ett knackande ljud uppstår, hon är nöjd, lycklig.
Hon tittar på mej med en min som verkar säga, titta mamma vad jag kan. Och ja jag smälter, jag kan inget annat.
Lilla söta fröken Vilhelmsson ligger i sängen på rygg och pratar om sitt liv, hon knackar med sina nappar, jag förstår henne inte riktigt, jag vill förstå, jag vill begripa vad som rör sej i hennes lilla vackra huvud, vad det är hon försöker säga mej?

Alla mornar är klart inte så vackra som denna, men dom flesta börjar faktiskt med en väldig massa mys, vi är helt enkelt en liten mysfamilj jag och Mollie.
Dom mornar som börjar lite i en formsvacka  dom försöker jag glömma, eller iallafall förminska svackan.
Dom dagar kan börja med en upprät sittställning. händerna klappas i en frustrerande takt, det kommer ljud från min dotters hals och mun som inte är så ljuv musik att vakna upp till. Det görs försök till att gråtas och kanske, kanske kan hon lyckas pressa fram en liten krokodil tår, men den sitter oftast väldigt hårt inne.
Det är hemskt elakt men jag kan faktiskt inte låta bli och le åt hela spektaklet när denna show utspelar sej.
För vem hade kunnat tro att i ett hus i en by i en stad och i ett land så utspelar sej detta teaterstycket när två personer precis har öppnat sina ögon och ska göra sej redo att möta en helt ny dag.

Ja jag kan inget annat än att älska denna lilla filur som förgyller mina dagar, det spelar ingen roll vilket humör hon vaknar med, vi somnar ändå tätt och tryggt intill varandra när den dagen har gått.
Mollie mys Vilhelmsson man kan inget annat göra än att älska dej.

Du är min värld..


Jockarp.

2 kommentarer:

  1. Blir så glad av ditt fina inlägg; Du har en underbar liten dotter!!! Bara njut och mys!
    KRAM

    SvaraRadera
  2. Wow äntligen handlar det om nått vettigt

    SvaraRadera