Innetofflor...

Över ett år har gått, men ingen har glömt, ingen vill glömma. Alla har det klart i minnet. Och jag tror att de beror på att de omöjliga har hänt att människor försöker förstå. Och inte minst att människor som är normalbegåvad kan känna att man som en lite prick här på jorden är väldigt sårbar, att man kan bli tvungen att leva sitt liv efter någon annans val, att livet kan förändras snabbt.....Att allt de som hänt mej kan hända nån annan, det kan hända dej eller dej eller dej, ja det är ingen som tror det, men så är det. Ingen går säker.

Jag har nu förstått att mitt liv intresserar många jag har även förstått att de min ex fru gjort mot mej det läggs i facket oförlåtligt i många människors privata askar, det syns inte minst när man prata med människor på stan. Eller när man hör att det är så många som tänker ansluta sig bakom mej när det är dags för rättegång, vilket betyder hur mycket som helst för mej.

Jag förstår att en del kommer att komma dit just på grund av att se min ex fru en gång till att faktiskt få se och lägga hennes utseende på minnet så att dom alltid ska komma att känna igen denna människan som gjort så mycket ont så mycket fel.
Jag har en nära vän som sa till mej att han funderade på att gå på rättegången men att han samtidigt då skulle känna att han skulle stå och gotta sej i andras olycka. Ungefär som om man kör förbi en trafikolycka att man stannar och tittar på eländet.
Jag sa att så behövde han absolut inte se det, jag mår ju bra nu och känner mej stark och starkare blir jag ju när jag känner stödet från mina vänner sen tycker jag inte (fortfarande ärlig) att det gör något om det blir lite extra jobbigt för min ex fru heller.
Med tanke på att det är jag som står åtalad för mina hemska brott hon påstått jag har gjort men att hon då ska kunna spatsera omkring utan att bli straffad av rätten efter det jävliga hon gjort mot andra människor. Nej hon kan gott pinas och svettas lite av att alla våra förut gemensamma vänner sitter och tar del av denna märkliga rättegång, att våra förut gemensamma vänner lagt sina ägg av sanningen och moraliska skäl i min korg.
Ja det kommer nog bli straff nog för kära ex frun.
Ja tänk att det är jag som står åtalad men det är hon som kommer att bli straffad. Så kan det gå när inte haspen är på....

Jag tror, detta är nu helt hypotetiskt givetvis, men att skulle min ex fru fått vrida tiden tillbaka så tror jag inte att hon skulle gjort som hon gjort. Det är möjligt att hon lämnar mej och Mollie, men jag tror att hon hade funderat en extra gång och inte bara sagt hej och stängt dörren och kastar sej först i fröken tumörs famn och sen vidare i lille Pers famn om tron om en underbar framtid i Storstaden. Hon hade kanske funderat på vilka efterspel de kunde blivit, vilka följder det blir när man beter sej som om man vore lobotomerad.

Nu tror jag ju inte att det finns en enda människa på jorden som skulle kunnat sagt för ett år sen att allt detta skulle hända. Att vi skulle skiljas, när vår kärlek var så stark, så stark att man gifter sej och sätter ett litet barn till världen.
Att det skulle bli sånt tryck i mediasvängen på grund av att lagarna synades, efter att det uppdagats att dom var/är felskrivna. Att min blogg skulle bli så stor, att jag överhuvudtaget skulle blogga, det fanns inte i hennes väld, (inte i min heller) hon wannabe media bruden, får tillbaka i sitt drömvärld, jag kan slå vad en tusing på att hon skulle vilja vara i mina kläder vad det gäller, mina projekt inom media, film, bok och inte minst min blogg.
De slår tillbaka på henne där hon skulle varit, i hennes tycke rätta element.
Jag fatta att detta retar gallfeber på henne och det får mej givetvis till att le.
Hon skulle vridit klockan tillbaka och sett till att inte anmäla mej för en påstådda misshandel så hon skulle slippa möta mej och Mollie i rättsalen om knappt en månad, hon skulle inte göra sej själv till åtlöje, förlöjliga sej själv genom att vilja ha hundratusen kronor av mej.
Hon skulle inte heller om hon haft möjligheten att vrida på klockan försöka tysta mej, att få mej sluta skriva om sanningen och mina känslor, mitt liv med Mollie. Nej inget av detta skulle ha hänt.
Nej för hade hon varit den människan jag gifte mej med så skulle hon lufsat runt här hemma på gården med innetofflor på fötterna och ett litet barn på armen.....

Hennes barn.

Jockarp.