lördag 8 oktober 2011

Jätte hjärnan....

Mitt egna lilla husdjur ;)


Jag har återigen varit hos min psykolog och ja vi går från klarhet till klarhet. Mollie fick stanna hemma med mormor för ibland behöver jag egen tid med min kära psykolog.
Vi samtalade nu om separationer och att det är något som sker i hela ens liv.
Ja för från det att man ska börja på dagis och ens föräldrar lämnar en åt vad man kan tycka sitt eget öde, till det att ens partner en dag dör i från en och man känner sig helt ensam. På hela den vägen mellan dagis och döden så ska man separera ett otal gånger.
Livet är en enda stor separation, varför har jag inte sett det innan?
Ja vi landade klart i det som hänt mej och att min största separation kom i helt fel tid, att det helt enkelt inte skulle kunna komma i en känsligare tid i mitt liv.
Detta betendet bottnar helt klart i feghet från min ex fru, hon var helt enkelt så feg så att hon väntat tills jag var i min känsligaste tid i mitt liv, när jag var som svagast, den tiden som skulle blivit den vackraste.

Vi pratade om mitt nya projekt och efter jag återigen suttit vid datorn nästan hela natten och det runnit bokstäver som bildat ord som i sin tur bildat meningar om mitt liv. Bokstäver, ord och meningar som jag själv tyckte var väldigt nedlåtande om min ex fru så de var jag tvungen att prata lite om det.
Jag skrev visserligen i kanske det känsligaste kapitlet i hela boken men jag vill att sanningen ska komma fram, att en människa som min ex fru gjort så mycket ont så mycket fel.
Men jag vill inte för den sakens skull smutskasta henne, jag vill att min bok ska på ett rent och ärligt men framför allt sant sätt skildra det som hänt.
Och det har jag märkt är inte så lätt, jo det är lätt för mej att skriva på ett ärligt, rent och sant sätt, men resultatet blir smutsigt. Hela denna historien är ju så smutsig och osannolik.
Så det är kanske inte konstigt att resultatet blir desamma.
Psykologen ryckte på axlarna och sa att detta är ju din bok, det är ditt liv som ska skildras, det är dina ord och dina upplevelse som ska bli en bok, inte hennes.
Dom som kommer att läsa din bok när den är klar läser om ditt liv, om dom vill läsa om din ex fru liv så får dom söka andra vägar.
Men att jag inte ska känna att jag har några skyldigheter mot henne eller för den delen mot det hon har gjort.
Så rådet blir, skriv på.



Så klart diskuterade vi även rättegången, hur jag såg på det och hur jag trodde de skull bli och kännas. En rättegång är ju stort i sej och de faktum att träffa sin livs kärlek under dom omständigheterna och att möta den person som nu endast den senaste tiden visat ett genuint hat mot både mej och Mollie och även visat en girighet som sällan skådats.
Ja hur såg jag på det?
Jo så här. När jag fick det senaste giriga brevet ett brev om krav, hon ville ha, ha, ha. Hon den människan som gjort mej och Mollie så mycket ont ville ha mer, hon var inte nöjd.
Hon ville inte ha prinsessorna men hon ville ha hela kungariket.
Och inte nog men att hon ville ha.....
Hon ville även att jag inte skulle få ha den rätten som alla andra 8-9 miljoner svenskar idag har och det är rätten att yttra sej fritt.
Idag ser jag hur obildad min Ex fru faktiskt var/är.
Till saken. Jag har lagt alla mina känslor (äntligen) dom ligger i Leonoras ask och där ska dom förbli till jag bestämmer något annat.
Det är ett krig som utspelar sej här, ett krig jag redan vunnit men som inte förloraren förstått.
Så det som ska hända där i rättsalen den första november det är just det att få henne att förstå att hon har förlorat sin frihet.
Hon har förlorat sitt liv.

Jag som tyckte i början när jag gick till psykologen att hon måste ha de lättaste jobbet i världen, att bara sitta och lyssna på såna som mej som pratar oavbrutet i en timmes tid, att sitta och lyssna på en person som knappt hinner med att andas.
Men nu vet jag bättre, jag är ibland tyst och lyssnar, jag säger något om mina känslor, sen vänder vi och vrider på dom, det är super intressant, det måste vara så att hjärnan inte utnyttjas till fullo, fast vi nu är en bra bit på vägen :-)
Jag brukar numera säga att alla skulle haft en egen psykolog, en sån psykolog som jag har.
Hon är guld värld.



jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar