Lilla furan....

På berget finns allt möjligt kul ;)

Regn, regn och regn, javisst är det härligt med alla våra väder och årstider. Jag gillar det skarpt, att gå ut i ett stilla regn ett par timmar. Att gå där ute och känna vattendropparna mot ansiktet, skorna blir blötare och blötare och tillslut är dom så fulla med vatten och lera så man orkar knappast lyfta dom. Man går in i stugvärmen och sätter på en smarrig soppa på spisen och bara njuter av maten och av att kinderna blir rödare och hetare allt eftersom tiden går.
Mm igår var det inte riktigt en sån dag men nästan, jag hoppade över soppan och åt i stället spagetti och köttfärssås.

Vi tog en sväng nere på vesan, denna förnämliga mangefika åkerplätt som när det begav sig var vatten som små vikingar kunde segla omkring på i sina båtar. Ja för så var det faktiskt det fanns till och med sjökort över vesan, de kunde man inte tro att de behövdes men så var fallet iallafall.
Mitt hem är allra vackrast när man ser det nere från vesan, de är så vackert när man står en bit ner och ser åkrarna, min gård och bakom ser man den vackra stora kolossen ryssberget som breder ut sig så långt ögat kan nå, kolossen har nu börjat skifta i alla möjliga vackra färger, alla nyanserna har inte kommit riktigt än, men dom är på väg, de syns. Egentligen borde man gå ner där oftare bara för att få se sitt hem från denna förnämliga plats.

Jag funderar nu mer och mer på mitt lilla projekt, boken. Det är kanon att jag har lite att fylla min hjärna med, så att jag håller den allert och sysselsatt. Just nu vänder och vrider jag lite på hur utformningen ska vara.
Frågan är, romanaktigt eller memoaraktigt?
Jag har diskuterat det lite med några allierade.
Tankarna och funderingarna som gick var. Ska man skriva boken för sin egen del först och främst, så att man får den som man vill till 100%  eller ska man skriva den så att det blir en bra story som säljer ett antal ex, men där man kanske inte är fullt så nöjd med innehållet.
Och frågan är sen är det viktigt för mej att boken säljer....? Ja självklart är det det, kanske inte för att jag ska bli rik som ett troll,(det gör ju inget om det skulle bli så) men jag vill att den ska köpas och läsas för att innehållet är så bisarrt och helt enkelt ofattbar att de har kunnat inträffa. Att jag vill försöka få det ofattbara fattbart.
Är det någon som fattar detta svamlet? Hihi.

Ja jag känner nog att det lutar åt det förstnämnda iallafall, för det är viktigt att det som skrivs är mina ord min vansinniga historia.
Möjligheten finns väl att jag byter ut vissa namn. Eller nej vid närmare eftertanke varför skulle jag göra det?
Och egentligen varför ska det ena utesluta det andra? Det är ju egentligen bara min ex fru som sätter gränserna på hur innehållet ser ut och på hur tjock min bok tillslut kommer att bli.
Så hur svårt kan det egentligen va ?

För de lilla myset går det framåt i en raslig fart, hon kan således lägga till på sin meritlista att stå på sina små ben utan att håll i något. Nu tror jag kanske inte att hon reflekterade över det hela men det gjorde minsann mamman.Jag såg det allt när hon stod där stolt med rak rygg som en liten fura. Det varade bara en liiiten liten stund men jag såg det, Ja här får man vara med i svängarna så man inte missar något när fröken Vilhelmsson är i farten.

Undercover Mollie :)

Jockarp.