Ord torka....

Detta vackra vaknade vi upp till i dag :)

Jag har faktiskt lite svårt att få ner ord till dagens inlägg och det är nog första gången det händer, men inlägget igår tog musten ur mej, jag tappade andan fullständigt.
Orden träffade mej med full kraft rakt i hjärtat.
Givetvis så rann de mängder med tårarna ut med mina kinder när jag läste inlägget.
Känslan av att återigen befinna sej i sjukhusmiljön, med en känsla av att de endast var ett jobb som skulle utföras, inget vackert, romantiskt utan rätt och slätt ett jobb.
Ett barn var färdigväxt i mej och nu skulle det levereras.
De var inget romantiskt alls, inga smekningar från sin älsklings hand inga stärkande pussar, inget mysigt fika på sängkanten. Och ingen käraste hand att hålla i.
Inga lyckliga känslor eller tankar, bara en förvirrad, sårad, övergiven och totalt känslomässigt utmattat människa. Jag hade människor runt omkring mej men känslan av ensamhet hade aldrig varit större.
Jag hade en föreställning om att vara gravid och att föda barn skulle vara något vackert, något man kanske endast gjorde en gång i livet och det gjorde man tillsammans med den människan man älskar. Jag hade föreställt mej alltihop, hur de skulle gå till hela förlossningen hur min fru skulle hålla min hand, hur hon skulle se ut första gången hon såg vårt lilla barn, när hon skulle klippa navelsträngen, när hon försiktig höll de lilla livet i sin famn, när hon höll vårt barn.
Så blev det inte riktigt för mej.
För mej blev de helt klart en annorlunda upplevelse. Jag fick det näst bästa.
Men den underbara överväldigande känslan som jag sett fram emot att få uppleva och dela med min fru, ja den uteblev.

Och som ni nog alla förstår så finns de inga ord som kan beskriva vilken tacksamhet jag känner inför gårdagens gästbloggare, tant N, jag tänker inte ens försöka förklara min kärlek till henne.
De hon visade mej den dagen när hon stod upp för mej och för Mollie när inte den andra mamman till lika min fru gjorde det, det finns de inga ord för.
Och alla fina kommentarer i alla möjliga forum talar sitt tydliga språk. Hon är en mycket speciell människa.
En vän som dyker upp precis vid rätt tillfälle.

Och med risk att bli tillsopad av hennes snubbe så skriver jag de ändå.....
Jag älskar dej och kommer alltid att göra för det du gjorde för mej den 22 november-10.
You're one of a kind.
Men det vet du :) Tack för att du finns i vårt liv.

Jockarp.