Sinnes slö...Jag?

Kärleksört, till mej ;)

Det har varit en fin vecka. Jag har fått en hel famn med kärleksört som jag satte i ett krus här hemma på bordet, det piffade upp. Jag blir glad när jag kommer upp på morgonen och möts av detta vackra.
Jag funderar faktiskt på att göra som en god vän gör, hon köper alltid nya blommor på torget och sätter in i huset varje fredag, det är så lite som gör så mycket.

Fästing nummer två och tre har plockats bort från mysets lilla bebis kropp, dessa små vidriga kryp som inte tycks göra någon som helst nytta i vad som kallas för ekosystem sitter på min dotter och suger blod och möjligheten till att smitta ner henne med någon icke trevlig sjukdom. Jag gillar det inte. Men vad ska jag göra, vi kan ju inte sitta inne bara för att inte riskera att bli fästingbitna.
Vi blev ju stuckna av bålgetingar i början av veckan och efter vidare efterforskning så har det framkommit att det är åtskilliga mer människor som blivit utsatta för dessa mindre fredliga djur. Hörde att det var en skolklass som fått vända och avsluta sin ute dag, även ett tio tal andra elever som blivit stuckna. Jag undrar varför denna ilska?
Efter sticket jag fick har efterspelet varit, kraftig huvudvärk. Måtte det släppa och gå över snart.

På väg ;)

Kusinerna hängde här en kväll när deras föräldrar var på föräldramöte, det var en super trevlig kväll, vi hade roligt i hop alla fyra, inga lipsillar så långt ögat nådde, jag ser att Mollie redan börjar se upp till dom, hon skrattar åt allt dom gör vare sig de är roligt eller inte.
Mollie har badat lite mer badkar med sin kusin, det var mys på hög nivå, hon uppskattar det och det gör jag med, känns som om hon har storasyskon som tar hand om och vakar över henne, det märks tydligt att de inte är någon konkurrens, vilket är skönt.
Vi grillade i ett nästan högsomrigt väder, efterrätt intogs i form av chokladpudding vilket de kändes som det var hundra år sen man åt, Mmm smarrigt värre.

Jag har samlat lite vuxenpoäng jag har nu anmält min lilla förtjusande dotter till barnomsorgen i Sölvesborg, ett helt år innan de är dags för lilla prinsessan att skolas in, men om man har specifika önskemål så är det säkrast att stämma i bäcken, för att slippa bekymmer senare under året, problemet är att jag inte vet hur mycket hon ska tänkas behöva vara på denna inrättning, jag drog till med 20 timmar i veckan, är det mycket eller är det lite, inte vet jag, jag vet ju inte ens hur mycket jag kan, vill och behöver jobba. Det får tiden utvisa, men nu har jag iallafall kommit en bit på vägen.

Vi har gått långpromenader i det vackra vädret, träffat på så mycket trevligt folk på berget, det är många som utnyttjar skogen nu på hösten och det är härligt att se.
Men jag ställer mej frågan, var är alla mammalediga mammor och sina barn, de flesta man stöter ihop med är pensionärer eller medelålders svamp plockare, var är dom som är hemma hela dagarna.

Vi tog en sväng norr över till metropolen Kyrkhult och hälsade på en vän som blivit hemmansägare till ett hus där uppe. Vilken idyll, de finns så många vackra platser att upptäcka, vilket jag faktiskt gör då och då. En liten slingrig väg, vackra höstfärger, kor som går i hagen och råmar, en länga som luktar gammalt hö, vedspis, kakelugn, nymålat, små klungor av nässlor, en fluga, Ja det var helt enkelt ljuvligt att få hälsa på.
Jag har tur jag.

Intressanta diskussioner, provokationer, allvarliga samtal, hotfulla funderingar och totala sinnes slöhet har även varit saker som den gångna veckan innefattat.
De har varit en jobbig vecka rent psykiskt, de har varit pressande och val och beslut skulle fattas i en del frågor.
Fler frågor färre svar, ja ungefär som de gångna året tett sig, det håller i sig, det håller ett järngrepp om mej.

Jag skriver nattetid på min bok och det går bra. cirka femtio a4 sidor är i hamn, än är jag inte nöjd på långa vägar, men de som skrivs de sparas så att jag ska kunna plocka upp det och välja ibland materialet när dagen kommer då det är dags att lägga ihop kreti och pleti.
Ibland skriver jag av ilska, jag skriver det och får sen Censurera, i bland skriver jag av frustration, även där får jag ibland gå in och förenkla eller försvåra formuleringen lite senare.
Ibland skriver jag av glädje och om glädje och det låter jag vara orört.

Jag har berört en del jobbiga bitar redan, men de går och när jag fått ner de känns de förhållande vis bra. Jag har även varit inne och snurrat i min barndom och de måste jag säga är helt ljuvligt underbart, det är så många minnen som väcks, saker man trodde man glömt, händelser som man trodde var oviktiga men som faktiskt finns kvar i minnet och som bubblar upp till ytan nu.
Det är hysteriskt intressant de som händer med mig när jag flyttar mig tillbaka i tiden. Att allt de har hänt i mitt liv.
Jag kan ju inte då sluta att tänka på ur mycket roligt, spännande och intressant som ska hända framåt i livet, när det redan hänt så mycket när man tittar tillbaka,när man vågar titta tillbaka i tiden.

Har jag sagt att jag älskar att vara mammaledig.
En helt ny värld har öppnat sej för mej, tack vare min mammaledighet men kanske främst tack vare min underbara ex fru som gett mej storyn att bygga på.
Jag har sagt till mina närmaste att nu när jag gått igenom detta helvetet som jag förra hösten blev tvingad till att göra så ska jag nu försöka att vända på det till något positivt, att göra vad jag vill och vad som känns bra för mej att göra av historien om mitt livsöde, ja för det är det faktiskt, det är mitt livsöde.
Jag är så glad över att detta sjönk in i mej och att denna världen öppnade sej för mej, att jag var mottaglig och att jag faktiskt hade modet att göra slag i saken.
Jag är som med så mycket annat, fast besluten om att lyckas med mina framtida projekt, att filmen kommer bli en succé och att jag kommer att skriva en sjuhelvets bra bok.
Fast besluten om att berätta min historia om hur livet kan förändras på bara fem minuter för att man valt att lita på en enda människa.....

Stor tar hand om liten :) så ska det vara.

Den människan man älskar.

Jockarp.