Åsidosatt....

Bygger :)

Ta vara på tiden du har nu, det går så fort så fort, njut av din lilla dotter, hon växer så fort så fort.
Ja dessa meningar har jag hört så ofta sen den dagen jag blev mor.
Och jag försöker verkligen att ta vara och njuta av tiden, men vad mer kan jag göra?
Är det något speciellt alla dessa människor har i åtanke när dom säger till mej att njuta och ta vara på tiden, är det något jag håller på att missa?

Pang....Rasera :)

Jag blir nästan lite rädd, de flesta veckor, dagar och timmar på detta året som gått har jag haft myset vid min sida.
Vi har gjort mycket roliga saker ihop och även med andra människor, vi har varit äventyrliga men vi har varit de tillsammans.

Eh jag läser istället :)

Det var någon som kommenterade här på bloggen för ett tag sen att dom ansåg att myset var åsidosatt, jag har väldigt lite eller rättare sagt ingen förståelse alls för dom orden, men nyfiken på vad de grundats på är jag ju klart.
Jag har ju klart funderat lite över det hela och nej jag kan faktiskt inte på något sätt i världen förstå vad personen syftar på.

De allra flesta familjer består ju oftast av två vuxna personer och sen ett eller flera barn.
I dom familjerna blir det ofta att den ena vuxna personen arbetar och försörjer resten av familjen, ja sen ska det kanske tränas och de vuxnas intresse ska tillfredsställas vilket då resulterar i att barnen oftast är med en förälder. Precis som Mollie då.
Den enda skillnaden är att Mollie är med samma förälder hela tiden, vilket ni flesta som läser den här bloggen vet anledningen till.

Jag blir därför lite illa berörd när jag inte kan förstå vad den här tomten menar med att Mollie är åsidosatt.
Jag har igenom hel mitt liv varit en aktiv person, det har ridits, sparkats fotboll och lirats innebandy.
Jag här älskat att gå på musikaler, bio och konserter, dessa saker har jag tagit en paus ifrån, vissa saker kommer jag göra igen och vissa saker är nerlagda för evigt.
Jag har inte sett de som en uppoffring att inte kunna gå på bio eller hoppa upp på en häst, det blev liksom självklart för mej den dagen jag blev lämnad och facade de faktum att jag skulle ansvara och fostra detta lilla mys på egen hand.
Jag lever faktiskt efter de vackra ord som hörs i olika sammanhang.
Barnen främst.
Jag sätter Mollie främst.

Hum kuligt :)

Men i den här världen som kräver så mycket styrka känner jag mej allt för svag ibland.
Jag retar mej att dessa människor kan få min hjärna aktiverad på deras ord som saknar både grund och vett, att jag orkar bry mej att jag tar åt mej.
Jag vet ju att jag är bäst för Mollie, det finns ingen som kan ta hand om henne bättre än jag, det är bevisat.
Hade allt varit rätt så hade denna lilla underbara tjej haft två föräldrar som tänkt precis som jag gör nu, två föräldrar med dessa stora känslor om att ta hand om och sätta Mollie främst.
Men alla tänker vi olika och en del sätter sej själva främst.
Och dom som gör det ska i mina ögon inte ha några barn.

Hihi jag fick den :)

Jockarp.