tisdag 6 december 2011

Hm, Häst var det ja....

Vackert...


Ja vi rullar vidare i vårt vardagsliv myset och jag, i går var det promenad och bad som stod på schemat på förmiddagen.
När jag satt där på kanten på badkaret och stänkte vatten på min dotter, så kunde jag inget annat än att förundras över hur fantastiskt de ändå är.
Från ett litet ägg i min kropp en vänlig själ i grannlandet Danmark som delar med sej av sina små simmare, nio månader senare kommer det ut en lite söt tös på några kilo ur min kropp och nu satt hon och plaskade med vattnet i mitt badkar.

Att den lilla ofördärvade vackra lilla varelse blev resultatet av vår ihärdighet till att lyckas bilda en familj.
Tänk så sjukt ändå, hade vi lyckats på det första, andra, tredje, fjärde eller femte försöket så hade resultatet blivit ett helt annat.
Då hade det inte blivit Mollie mys, konstigt ändå.
Jag fascinerades av hennes lilla kropp, så liten, så späd, hennes bleka vinter skinn, hennes mörka vackra ögon och hennes för dagen något röda näsa. Att allt detta är resultatet av den där dagen, fredagen den 12 mars 2010.
Jag kunde då inte föreställa mej, när jag hoppade upp på den ljusrosa britsen och höll min älsklings hand i min, att jag skulle sitta och bada min bedårande lilla dotter och se hennes lyckliga leende när jag försiktigt skvätter ner henne med vatten.

Jag kunde då inte se denna bilden framför mej, bilden av en lycklig lite tjej, bilden av en lycklig mamma, jag kunde inte då se bilden av mor och dotter.
Men nu kan jag det och jag älskar den bilden.


Middagen skulle intas och det blev den delikata och underskattade rätten potatismos och korv.
Myset åt själv och jag tyckte det var super mysigt när hon satt med sin gaffel och lilla sked och mumsade, bredvid satt jag med min tallrik och åt samma mat men med något större bestick, hihi vi passar så bra ihop myset och jag. Det är underbart.

Kan själv....
Hoppla...


Vidare kom det hästar på besök och gästerna var så gulliga så dom hade tagit med sej den lilla riddarhästen bara för Molllies skull.
Vi ringde ut mormor så hon skulle få se sitt lilla barnbarn när hon red runt i ridhuset på en liten vit springare, ja genast börjades det prata om hjälm, väst och häst till myset.
Gaaa det ser mörkt ut för min del att min dotter skulle bli en frimärkssamlare.
De kommer nog att stå en häst här innan man vet ordet av :)
Bara myset är lycklig så är väl mamman de med.

Fortare, fortare :)

Ja och nu bär det av på nya äventyr....

Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar