måndag 19 december 2011

Kan de vara hat?



Jag gick ett stenhårtpass på berget, men de hjälpte föga, jag kände en ilska och en frustration bubbla upp i mej.
Jag var så arg, ledsen och besviken så jag var nära lipen framåt kvällningen.

Jag  bor i världens vackraste hem, stort, rymligt och med alla bekvämligheter men på ett gammeldags sätt, ja jag älskar min borg men igår förbannade jag den, jag förbannade det vackra plankgolvet jag brukar älska att gå på.
Anledningen var att myset nattades och varje gång jag skull gå ut från sovrummet så trampade jag på en planka som gav i från sej ett knarrande ljud, ja ibland behövs de inte mer för att väcka den lilla björnen som ska sova, detta upprepades ett flertal gånger och tillslut gav jag upp.
Jag känner tårarna bränna där bakom locken och jag blir arg av bara tanken att jag skulle knäckas och ta till lipen över en sån patetisk och oviktig grej.
Jag tvingar mej själv att tänka på Lajka och hennes öde.

Jag skulle inte brytt mej i vanliga fall, men just igår kände jag mej sårbar, ensam och helt övergiven.
Jag kände en ilska över min ex fru och över vad hon har gjort mot mej och Mollie och i vilken sits hon satt mej i, (så jag är glad och tacksam över att det är sextio mil i mellan oss.)



Jag kände en otrolig längtan efter närheten av en annan vuxen människa, tankarna snurrade i huvudet att det var helt sjukt de som hänt, att ingen människa skulle behöva bli så förnedrad och förlöjligad som jag blev när jag stått och trätt på en vacker guldring på kvinnan jag älskat och som sen bara kastade skit på allt de vackra vi hade.

Att jag som en gammal gumma kommer att sitta här i borgen och se tillbaka på mitt liv, att jag då kommer tänka på detta vansinniga som hände mej.
Må jag då kunna skratta åt det, då inte över att de skulle vara något komiskt, men förhoppningsvis över att jag levt ett fint liv med barn och barnbarn och att min ex fru förvisats till de evigt ensam utan varken barn eller barnbarn.
Ja med dessa tankar som for runt i huvudet på mej kan jag nog se de som att hatet har kommit på ett litet besök, att jag faktiskt börja hata den människa, alltså inte bara hata de hon gjort utan då även ett hat riktat mot henne.

Vad jag tycker om den uppenbarelsen vet jag inte, men det är väl bara att face även dom känslorna, vad finns annat att göra?


Jockarp.

1 kommentar:

  1. Måste bara delge ett tips angående det knarrande golvet. Hade själv detta problemet i huset där vi bodde då dottern var liten och det är att noga prova ut var man kan trampa utan att det knarrar och sedan märka ut dessa punkter med en bit isolerings tejp spelkort eller vad man nu kan hitta på. Nöden är uppfinningarnas moder även om huvet ibland känns som en rondell

    SvaraRadera