torsdag 26 januari 2012

Down under....



Att resa är att leva, ja jag har sagt det förut och jag säger det nu igen.
Det är fantastiskt att resa, allt man får se och uppleva, allt man får lära sej om olika saker i olika länder, alla dessa möten med nya människor.
Ja ingen kan nog säga något annat än att det är utvecklande.

De bär ju snart av igen, likt svenskättlingen  Charles Lindberg ska vi över den stora sjön Atlanten, jag räknar väl med att det inte tar lika lång tid som det tog för Charles eller ska jag skriva den flygande dåren, vilket han blev kallad. För honom tog det över 30 timmar för oss bör det förhoppningsvis inte ta mer än åtta.

Ja resa ja, jag måste erkänna att jag ser det som smått fantastiskt att jag och Mollie varit på så många ställen redan, damen är ju bara ett år.
Med tanke på att jag sa till min ex fru innan hon lämnade mej och när allt var frid och fröjd, så sa jag att vi får passa på att resa nu innan vi blir föräldrar för sen kommer vi ingenstans, när barnet kommit ja då får vi nog sitta hemma.
Och fakta är att jag trodde de skulle bli så, varför jag trodde de, ja det vet jag inte.

Min plan var ju att vi skulle åka till Barcelona på vår första resa ihop för att det inte var så många timmar i luften, men jag kunde inte hejda mej så det blev ju en sväng till kanarieöarna när myset bara var två månader.
Det visade sej inte vara några som helst problem.
Vidare blev de då Barcelona då när hon var sex månader.
Vidare till New York när hon var nio månader.
Ytterligare en sväng till Kanarieöarna nu när hon var över året.

Och ingenstans har det varit några problem med henne, ingenstans har jag fått ursäkta oss.
Alla människor är så hjälpsamma, alla säger dom samma sak, vilken bedårande lite tjej du har, vad snäll och rar hon är, jajjamen lik sin mor på alla tänkbara sätt säger jag, hihi.

Ja och nu bär det som sagt var snart av till New York och Washington, det ska bli yber spännande att komma till Washington, just nu håller jag på att välja vilka museum jag vill gå på, det fina med den staden är att det är gratis att gå in på nästan alla museum, så vi lär nog beta av ett och annat.
Ett som är givet är klart Smithsonian National Air and Space Museum, missar man det borde man nog kolla in sin dosset om man missat ta sin medicin.

Vi kommer med all säkerhet även ta oss till Arlingtonkyrkogården och se den okände soldatens grav. Givetvis vill jag se alla avlidna kennedysars gravplatser med, lite sjukt är det allt att gå runt och kolla på gravplatser, men just denna gravplats ska ju vara något enastående.
Ja som sagt just nu håller jag på för fullt att planera utflytsmålen, men som alla säkert vet att reser man med barn kan den där planen ändras ganska fort.
Ja vi får se om planen går i lås, men trevligt och lärorikt lär det säkert bli.

Mm nu är det så att det har planterats ett nytt litet frö i min hjärna, de planterades för några dagar sen, de grodde ett par dagar sen togs beslutet.
Jag har flugit i åtta timmar med Mollie och det har gått förträffligt, min tanke är att nu ska vi flyga i cirka 25 timmar.
Hur svårt kan det vara?
Jag har aldrig trott att jag skulle åka till Australien och absolut inte när jag fått barn, men det är alltså vad som kommer att ske.
Till hösten bär det av till Singapore, Melbourne och slutligen Sydney.
Jag undrar kan man avsluta sin mammaledighet på ett bättre sätt?
Nej jag tror minsann inte det.


Me and my mys ;)

Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar