Snorpalatset....

Mollie har nu snöat in alldeles på HC Andersens bok om den fula ankungen hon har bläddrat i den i flera dagar nu och igår tog jag mej en ordentlig titt i den.
Jag kom fram till att de minsann inte var en så värst trevlig bok.
Den slutar visserligen bra men vägen dit är obehaglig, det var mycket mörka bilder, en ilsken hund och en jägare med ett vapen som han använde till att skjuta ner en anka med.
Mollie uppskattade mest bilden på den ilskna hunden hon pekade, pratade och berättade.
Jag läste några rader och jag tyckte faktiskt att den var hemsk, jag läste den som barn, men jag kan inte minnas att jag tyckte den var så grym då.
När jag läst så funderade jag på vad som gjorde att en sån bok blivit så känd, att den sålts som barnbok i så många exemplar, myset brydde sej ju inte så mycket om innehållet, de var ju mest bilderna hon tittade på, men i mina ögon en vuxen ögon, eller ja....:) så var den dyster och mörk.
Men som dom säger, en bra bok berör.
Och jag blev berörd av den fula ankungen.

Vad det gäller mitt egna bokprojekt så ja, för första gången har jag kört fast och jag körde fast så de smällde om det. Jag har två utomordentligt bra kapitel, men där vissa dela måste flyttas.
De pysslade jag med i går, resultatet blev sådär, när jag flyttade runt stycken, så passade inte allt ihop och jag vill ju ha allt men.
Jag kände en uppgivenhet en känsla av att detta kommer inte att gå, jag kände en panik.
Och varför?
Ja det kan man fråga sej, men antagligen är det för att jag vill att jag ska vara nöjd, så nöjd så jag kan lämna de i från mej, både fysiskt men framförallt lämna allt känslomässigt.
De gör ju inte saken bättre att dessa kapitel är det värsta känslomässigt sett i hela boken och att myset visade mej noll förståelse för vad jag höll på med.
Ja så resultatet efter gårdagen blev väl att tillslut visste jag inte vilka delar jag hade med och vilka som fortfarande låg i högen, orden snurrade helt enkelt, allt flöt ihop, hm ja de får ligga några dagar nu så jag åter får samla mod och intala mej.
Hur svårt kan det va?

Det flög förbi en fågel i raketfart över byn och berättade att min ex fru ska gästa sin hemby igen att hon ska ta sej tillbaka till brottsplatsen, så trevligt blir min spontana tanke.
Mitt hopp står nu till att hon lastar lilla bilen full med dom sakerna som inte tillhör henne, vidare kan hon stoppa ner några slantar i ett kuvert för det hon är skyldig mej för bland annat bilen som hon så förnöjt glider runt i.
Eller är det kanske så att hon vill leva sitt liv med även stämpeln tjuv i sin meritlista, hon är kanske inte nöjd med vad det redan står i hennes svarta arkiv.
Hm vi får väl se hur det går med det, men skulle det vara någon som råkar stöta på henne så kan ni kanske påminna henne om hennes ouppklarade affärer med den ensamma mamma, tillika hennes ex fru.

Ja sen har det minsann lyckats komma in en smitta på gården, nu är det inte så farligt som mul och klövsjukan, mjältbrand eller salmonella som brukar härja emellanåt på gårdarna, nej vi har åkt på snor i hiskliga mängder, både jag och lilla fröken får nu torka kranarna mest hela tiden.
Det förnämliga i detta är att vi faktiskt mår precis lika bra som alltid annars, en helt okej förkylning måste jag säga.
De finns nog en gud i allafall.

Hehe hoppsan ;)

Natten har varit allt annat än lugn, myset vaknade flera gånger och bara skrek rakt ut, fan hon höll på att ge sin gamla mor en hjärtinfarkt.
Anledningen till skrikeriet det vet jag inte, men antagligen drömde hon väl något mindre trevligt, kanske att hon gick och att hon ramlade för nu har hon snart gått en hel månad och de har ju gått framåt i en rasande fart, nu kryper hon knappast någonting alls längre, jag vågar nästan inte skriva det, men jag saknar det faktiskt lite.
Även om jag nu gjorde som alla sa till mej, NJUT av allt som händer. så känns de som hon börjar bli stora damen.
Snart är det skolstart, kompishäng, tjuvrökning, killar, ja eller tjejer som gäller, snart är inte gamla mossan kul längre.
Det är ju helt sjukt vad fort det går, snart dags för ett syskon kanske :) eller inte, ja det är lätt att tankarna tar spinn och flyger iväg i full fart. Men man får väl lov att drömma lite i allt allvarligt och allt vuxet som händer runt omkring.

Men nu är det färdig drömt, ut och fånga dagen i istiden.

Jockarp.