torsdag 29 mars 2012

Levande landsbyggd...

Min gamla skola...


Jag tänker nu slå ett slag för en förening som heter levande landsbyggd.
Medan jag var på andra sidan Atlanten blev jag invald i styrelsen i denna förening och i går var jag på första mötet.
Detta är en förening som bildades när Sölvesborgs politiker valde trots högljuda protester att lägga ner byaskolan i Gammalstorp, den by och församling som jag tillhör.
De var väldigt sorgligt när skolan las ner och sorgligare kan jag tycka att det är idag när jag tänker på alla fina minnen jag hade från den skoltiden och just från den skolan.

Tanken på att min morfar min mor min bror och jag själv gått där, men nu är det alltså stopp.
Myset Vilhelmsson ska inte få springa med sina träskor i den stora stentrappan som ledde ner till matsalen  på bottenvåningen, hon kommer inte att få ha gympa i världens minsta gympasal, ej heller ta på sej skyddsglasögonen och hårnätet innan pelarborrmaskinen skulle få startas i slöjdsalen.
Nepp det var inte lönsamt, vi var för dyra i drift helt enkelt.

Hur som helst, denna förening bildades med siktet inställt för att rädda byskolan.
Där gick dom då på pumpen så det smällde om det, lite som med David och Goliat, det var ju dömt att misslyckas.
Sossarna med Jens Åberg i spetsen ville inte satsa på vår del av kommunen, inte då och inte heller nu.
Motvinden fortsätter, men som någon skrivit i bloggen att även motvinden fyller seglet ;)

Och efter mötet igår kväll så kände jag en styrka att man på ett gemensamt sätt kanske kan lyckas med att göra små röster hörda, det är dags att ge det ett försök.
Nu gäller det inte skolan längre, det är passé, nej nu har vi andra mål vi siktar mot.

Men det är inte bara en kamp, frustration, ilska som driver, nej istället är det en glädje och en ambition att hitta på saker gemensamt med små medel, att tillsammans är vi starka.
Jag tänkte lite på det innan det var godnatt på kvällen att i en lite grupp så finns det så många möjligheter, viljor och idéer.


Jag tänker på den där tändsticksasken, att tar man en tändsticka i handen så är den väldigt lätt att bryta av, men tar du alla tändstickorna som finns i asken så är det inte lika lätt att knäcka dom. En och en är vi sköra och lättknäckta men tillsammans blir vi ruskigt starka, så är det.

Ja och på tal om tändstickor så hittas de på festligheter i föreningens anda nu närmast väntar det årliga majbålet och det var i den diskussionen jag kände att ingenting är omöjligt, alla kan göra något.
Någon hade lastare och traktor dom skulle fixa själva brännet till bålet.
Någon skulle fixa med inköpet av korv och bröd som ska säljas.
Någon skulle se sej om efter möjligheten att låna ett chokladhjul, lotter och vinster.
Någon skulle fixa med marknadsföringen och kaffet skulle kokas.
Ja de som fanns var en vilja att fixa allt.....
Och jag, ja jag gillar helt klart min nya förening.

I går pysslade jag annars mest med nödvändiga saker, tvätta och städa lite.
Just det när jag skulle tvätta så hittade jag en lastbil i maskinen, hur ofta händer det liksom? Ja mej har det nog aldrig hänt innan ;)
Sen packades bilen på diverse bra och ha grejer, vi ska ju på utflykt nu igen.
Ja det är väl bäst att vi sätter lite fart för vi ska ju tjena på kungen nu igen...

Vink vink.

Brum brum, Typ ;)



Jockarp.

5 kommentarer:

  1. Tillhör Ysane o norremark oxå Gammalstorps församling, eller vi e egen? Här behöver oxå hända saker!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej.

      Ysane tillhör samma församling men levande landsbyggds föreningen värnar främst om byarna denna sidan vesan.
      Men givetvis så ser vi gärna att det blir fler medlemmar och då blir vi ännu starkare.
      Kom upp på valborgsfirandet så kan vi prata mer om vad föreningen gör och kanske främst vad den kan göra i framtiden för vår del i kommunen.

      Vänligen Leonora

      Radera
  2. Skoj att du har blivit aktiv i Levande Landsbygd!! :D
    Det verkar vara en himla bra förening, ser framemot att höra mer hur det går för er! :)

    SvaraRadera
  3. Hej Hej!!

    Det är klart att du ska ut och resa, men varför kan du inte blogga när du reser.
    Det är jätte tråkigt när du gör uppehåll.
    Kommer hänga med dig på twitter nu...

    Ska bli spännande och läsa om hur det gick med din senaste resa :-)

    Ta vara på dig och myset.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej.

      Vad roligt att jag är saknad.

      Men jag tycker att det är ganska skönt att göra lite blogg uppehåll ibland, det tar lite tid att blogga.
      När jag är på resande fot så är det så mycket annat jag vill göra och se och även möten med människor är viktigt därför anser jag mej inte ha tid till de och sen är det trist att ha datorn med sej jämt me.

      Hoppas du har överseende med det ;)

      Vänligen Leonora

      Radera