Ormet kruper....

Det gäller att klä sej ordentligt när man ska på äventyr, vantar på.
Första besöket för i år på vår djurpark klarades av igår.
Och jag måste säga att varje besök är givande och lärorikt, igår lärde jag mej att björnar inte behövde gå i ide, att en björnungen är lika stor (eller liten) som ett marsvin när den föds för att sen växa sej stor och en vikt på 300 kilo inte är omöjligt, jag lärde mej en del om vincenter och myskoxsar.

Men det första som hände var att efter Mollie trillat i entrén så rullade vi vidare ner för backen och in bland smådjuren, vi gick in med en självklarhet, som om det vore vår park, djurskötaren kom och sa att här fick man minsann inte gå in utan övervakning av en djurskötare, hum nycklen satt i dörren så vi gick bara in, inget konstigt med de.
Efter att vi redat upp missförståndet så fick vi klappa en marsvinsunge, vi kikade på kaninerna som skuttade runt.
En gås som hette Gunnel hade skadat benet så hon befann sej på rehabilitering i smådjurshuset, myset tyckte det var super spännande.
Utomhus visade de sej att fåren, fjällräven,tvättbjörnar och lokatter var intressantast, vildsvin, älg och björn var måttligt roande.

Säl spaning :)

Vi grillade som vanligt, de är livskvalitet på hög nivå det. korv och  hamburgare stod på meny för dagen.
Vi strosade och myset ville gå mestadels själv, resultatet av de blev klart att det tog en väldig tid att ta sej runt, men vad gör väl det, lagom bra väder, mycket djur framme och inte en enda människa i sikte, parken för oss själv alltså, vilket vi såg som märkligt.

I slutet av rundan gick vi tillbaka in i terrariet, vi var där tidigare på dagen men då åt alla ormarna en varsin mus och då befinner dom sej i ett annat rum, så det var helt tomt.
Ormrädd som jag alltid varit så vill jag klart utmanas lite så in i ormgropen bar det.
Vi träffade på en sympatisk och vänlig ormtjusare, han berättade om ormarna bland annat slog han hål på myten om att äspingarna skulle vara giftigare än mamma och pappa orm, så är det alltså inte enligt ormmannen.
Vi fick även möjlighet att klappa en majsorm, nja där gick gränsen för mej, ja må blivit mindre ormskraj sen jag blev mamma men att frivilligt ta på en orm, ja det är jag inte riktigt mogen för, men vem vet kanske en dag. Kanske.
En som därimot vågade ta på ormen var en liten herre i vårt sällskap på fyra bast, han gick helt oberört fram och klappade lilla ormen, även mamman skulle spela tuff, så ett litet pet på ormen gjordes även från hennes hand.

Ja så alla ni som vill klappa ormar kan ta en vända till parken i Skåne, ormklappningen sker dagligen när det inte är högsäsong.
Det var en lärorik och intressant dag och de gillar vi jue.

Ormtjusarna ;)

Från djurparken till Australien, ja nu är resan till down under bokad och klar, myset biljett skull kosta 1300 kronor, men det bjöd resebyrån i Sölvesborg på, på grund av att hon är en riktig liten globertrotter, de var väl lite gulligt tycker jag, så tack Karin och Therese :)
Jag hoppas nu bara att jag inte ska behöva ångra mej, att jag tagit vatten över huvudet, men inte kan väl den utmaningen vara för stor?

Mina tankar när jag någon gång tvivlar på min förmåga att klara av utmaningarna jag ställer mej framför går som följer.
Jag överlevde en separation i ett mycket känsligt läge i livet, jag gick igenom en förlossning i chock utan varken kärlek eller stöd från den personen som borde stått där och överöst mej och de lilla barn med det.
Jag har gått igenom en rättegång utan att få ett sammanbrott.
Jag har ensamt överlevt 15 månader ihop med min dotter och både hon och jag lever ;)
De känns som jag överlevt de sju svåra åren och ett i nöd, så inte behöver jag väl tvivla på att klara av en lite tripp till den undre världen, eller?

Lite småbus innan nattning :)

Jockarp.