Washington-Jockarp...

Fortfarande låg....

Tågresan med amtrak på de fyrtio milen vid Atlantkusten var av blandade upplevelser, ner kräkta byxor på mamman och ner bajsade byxor på myset.
De var graffittimålade hus i industriområden, slum och sopor, ja själva baksidan av Amerika helt enkelt.
Detta blandades med vackra sjöar med ännu vackrare broar, påsk och pingstliljor och ju närmare vi kom mot Amerikas huvudstad desto mer stod körsbär och mangnolia träden i blom.
De var just de vackra som välkomnade oss när vi väl var framme, sommarvärmen som slog emot oss när vi gick ut från den kanske vackraste tågstation jag varit på.
Dessa otroligt vackra träd med blommor som skiftade i alla vackra färger. De var vackert och det var sommar.

Lite glass i solen :)

Efter incheckningen hängde vi på hotellet, myset behövde vila och jag gladdes över att Paris Hilton varit gullig nog att sätta i nya batteri i fjärkontrollen så zappandet kunde slå nya rekord, de underlättade enormt när man var så gott som sängbunden med lilla myset.

Dagen efter var det något mer uppåt, hon var lite piggare men matt, en tur till vita huset gjordes, även de var en vacker byggnad och jag såg att Herr president hade sin köksträdgård på framsidan av huset i stället för på baksidan som det ofta annars är brukligt att man har.
De var ett väldigt stohej kring byggnaden, de var tydligen besök från Englands premiärminister, inga dåliga gubbar i dom krokarna inte.

Sämre baksida på huset kan man ju ha ;)

Minnesmonument från vietnamn, korea och andravärldskriget fick sej en kik, det är helt otroligt vad denna stad bjuder på historia, både historiskt och politiskt.
Vi besegrade trappan upp till Abraham Lincolns stora staty, samma plats där Martin Luther King höll sitt världsberömda tal om sin drömmar, de var en tuff vandring, men vi kom till slut upp till den 16:e presidentens avbild.

Sakta men....

Säkert.

Tadaaa uppe :)

Ja och hur var det nu då, var farbror bög?

Vidare tog vi oss  ut till fälten där över 300000 människor ligger begravda och genomsnitt begravs det 28 nya varje dag, så det ökar ju i en raslig fart.
Arlington var verkligen en plats som var storslagen, vacker och hemsk på samma gång, flaggan var hissad på halvstång när vi var där, vilket betyder att det pågick begravning någonstans på kyrkogården.
Vi såg den eviga facklan på kennedys grav och dom låg på en vacker plats ibland blommande bärträd.
Den okände soldatens grav vill jag se, men Mollie hade varit hängig och det var varmt så de får bli nästa gång i stället, den ligger nog kvar där, skulle jag tro.

John och Jacquelines gravar....

Vi åkte förbi sjukhuset där dom vårdade Reagan efter han blivit sjuten, vidare åkte vi ut i georgetown där många av konsulaten ligger. De var en mysig del av staden, som jag nästa gång ska ta mej en närmare titt på.
Innan vi lämnade stan fanns det tid till att gå på Air and space museet även en sväng inom smithsonia stiftelsens proträttgalleri fick ett besök av oss nyfikna Jockarpare.
på grund av mysets åkommor så blev det färre besök på museumen än de var tänkt, men som sagt så tänker vi återkomma till den i mina ögon den Amerikanska småstadsidyllen som nu Washington visade sej vara.

Besserwisser? nej messersmith

Charles plan..Jag skulle nog inte vilja korsa Atlanten i den kärran.

Resan avslutades med ett lite friskare men sovande mys och en mamma som lärt sej fler nyttiga och onyttiga saker, men de har även denna gången varit en fantastisk tripp. Washington är helt klart en stad jag ska återkomma till.
Ska jag beskriva dessa städer så den bästa jämförelserna jag kan komma på är att New York är som Sölvesborg och Washington som Jockarp, fin fina platser helt enkelt :)

Flygrädd....Knappast va.

Jockarp.