Barn i massor....

Hoppla....

Ja det var ju inte bara förbannade bodyguards som upptog min tid den gångna weekenden, nej för tusan det finns människor som är ljuvligt underbara och ansvarsfulla som gör mogna val och faktiskt står för dom, de finns dom som är mogna till att bilda familj.
Jag var och träffade på en liten kille som ännu inte fått sitt namn, (jag väntar med spänning) sex veckor gammal, liten söt och med en bedårande vacker mor.
Inte kunde man tro att hon för några få veckor sen såg ut som en strandad val ;)
Vi åt söndagsmiddag på en torsdag, vilket gjorde grannarna nyfikna på vad det var för celebert besök som skulle inta delar av den goda oxen.
Hihi de var ju vi, brudarna från Jockarp.

Vi tog en promenad runt sjön och stannade till på en lekplats där myset fick gunga lite, vi pratade om barn, jobb, ex frun och framtiden.
De kläcktes nya idéer vilka kan leda till ett framtida samarbete, vi får funderar på kammaren ett tag. Men ofta är det så att mammaledigheten ökar kreativiteten, jag har faktiskt läst om många såna fall, se bara på J.K. Rowling.

En sak som jag funderat på en hel del efter vår lilla promenad, det var de min vän sa om arbete, att hon skulle jobba i cirka 30 år till i livet och att hon inte kommer jobba med det hon gör nu. Att det nästan var självklart, jag blev imponerad och samtidigt förstod jag precis, 30 år med samma jobb, det är inte vanligt att man har.
Hur blir det för mej då?
Ska jag ha samma jobb i 30 år? Nej förmodligen inte och jag tycker det är spännande, jag känner att det måste ju vara någon mening med allt som jag har gått igenom, det måste vara något annat som är menat för mej. Frågan är bara vad.
De känns ju inte riktigt lägligt att förverkliga sej själv just nu.
Men men vi får väl se hur det går.....Framtiden är spännande och ja den är ljus.

Bilen rullade vidare västerut mot tjejligan, till min bästis.
Vi hade underbara dagar, deras tvillingtöser och min lilla Mollie, dom var förtjusande tillsammans och även vi mammor var förtjusande ;)
Vi tog en tur till parkens zoo i Eskilstuna, en fin djurpark, men den höll på att rusta för säsongen så det var lite oreda där.
Djuren ja, jo vi såg en hel del, jag blev attackerad av en blårumpad apa, detta fortsatte sen med att en leopard fick fnatt och hoppade upp mot plexiglasrutan som jag och myset stod bakom, vidare blev mammalejon skitilsk på oss, Mollie började gråta och jag sa till henne att det inte var någon fara, dubbla signaler, först hoppar jag nästan ur brallorna av lejonrytet och sen säger jag till Mollie att det inte är farligt, hum detta dubbelsingnalerandet till Mollie påpekades av mina vänner och vi flinade gott åt det sen.
Jag lärde mej en del om myrslokar vilket jag gjorde mej rolig över, fram till jag såg ett program på tv på kvällen som handlade om myrsloken och deras tunga, jag tog tillbaka allt jag sagt om det djuret. Brr...

Mollie fick dåliga frukostvanor av vårt besök i norr, falukorv stod ständigt på menyn, jag såg det inte som något stort problem, även om jag gärna hade sett att hon åt en tallrik gröt i stället.
Däremot att hon var så fruktansvärt avundsjuk kan jag se som ett kommande problem, så fort jag höll någon av tvillingdamerna så kom myset och skulle sitta emellan, likadant om någon av tvillingarnas mammor kom nära mej så kom långa läppen fram. Jag hoppas det går över annars blir det nog ett förhållande på distans med min nästkommande dam.

De enda som är grått i den här trissen, de e kläderna ;)

Vi tog en sväng till shopping centret med alla brudarna, myset provade sängarna på Ikea och i sportaffären testades solbrillorna.

Det värsta med att träffa alla dessa fina människor är att lämna dom, saknaden blir så mycket svårare när man träffats och när man vet att man inte ses på ett tag.
Men med en massa fina minnen i bagaget så körde vi söderut.
Lars Mattias Winnerbäck i högtalarna, torra väga, solsken i blick och ett mys som visade sej från sin allra förnämligaste och ljusaste sida.
Så med ett leende på läpparna och full fart på hjulen passerade vi fartkameran som trots att fröken gps varnat mej för passerades i allt för hög hastighet, klick klick, hum ja jag blev sne en stund. Men va f-n den lilla fadäsen skulle inte få fördärva min dag, så jag fortsatte att sjunga med i herr Winnerbäcks låtar, titta leende på min dotter och känna lyckan i kroppen.
Böterna får vi ta och sura över en annan dag.
Kostar det bara pengar är det ju billigt ;)

Man blir törstig av att shoppa ;)

Jockarp.