Nu ska skiten ut...

Ja nu har jag gjort slag i saken, de lilla frö som legat och grott ett tag har nu slagit rot.
Jag har flera gånger påtalat att jag inte tänker hålla förråd här i palatset för min ex frus pinaler, jag har med utsträckta armar sagt, kom, kom hit och hämta det som är ditt så vi kan avsluta detta.

Det har ju inte gått att lösa detta genom våra juridiska ombud, när jag inte ville stänga bloggen och betala ex frun fantasisumman på 100000 kronor för de patetiskt korta äktenskapet, så ville dom inte diskutera frågan vidare och ja det är väl inte jättekonstigt med tanke på hennes val av att välja ett hellobotomerat ombud.

Jag har ju även försökt igenom hennes alltiallo från Stockholm att få henne att begripa att nu får det vara bra på fjantandet och inte heller det var någon framgångssaga direkt.
Men om hon nu inte vill gå vidare så är det hennes problem om hon vill sitta nöjt i sin lilla vrå i utkanten av huvudstaden och titta på våra bilder, våra filmer, om hon kan klä i dom kläder som är mina om hon nu vill köra runt i en bil som hennes ex fru köpt till henne om hon nu fortsättningsvis vill heta det vackra namnet Vilhelmsson osv, ja då får hon väl göra det då, jag bryr mej inte.
Men varje gång jag är i den kungliga staden ska jag göra nya försök till att få tillbaka bilderna från våra resor, min växande gravida mage, bilder på våra fem år ihop och filmerna lika så.
Någonstans där känner jag faktiskt att Mollie ska få den rätten att få se bilder på hur hon växte inne i min mage, de finns ju bilder på det så varför ska inte hon det gäller få dom?

Ja hittills har jag misslyckats jag har alltså fått kalla handen varje gång jag försökt avsluta och lösa det som möjligtvis går att lösa på ett vuxet sätt.
Så ja, vad göra?
Jo kreativa Vilhelmsson lastade bilen med alla möjliga saker som tillhör ex frun (till och med kräftorna hon fiskade upp när otroheten var ett faktum, skickade jag med) och körde in till stan och till hennes senast kända adress, alltså till lilla mamma.
Sakerna lämnade jag av vid hennes bil så hon inte skulle missuppfatta vems saker det var och att dom då inte skulle bli omhändertagna av rätt person.

Vissa saker behöll jag dock av säkerhetsskäl och det var bland annat nycklar till mammans lägenhet även lite annat som jag ansåg vara lite lurigt att bara ställa obevakat vid en bil.
Jag är en ansvarsfull människa och jag känner faktiskt ett ansvar, det hade varit otäckt om man fått reda på att det hänt något efter det att nycklarna kommit på villoväga.
Ja jag är hellylle jag vet.
Och hade de nu inte varit så att jag inte tänker lägga en spänn till på min ex fru så hade jag skickat nycklarna i ett brev, men nej minsann dom pengarna tänker jag inte lägga på fjabbiga familjen, så jobbar jag.

De känns iallafall bra, de känns som en befrielse det går lättare att andas, jag har bättre med plats och framför allt känns det bra att jag även denna gången kört med raka rör. Jag informerade genom olika kanaler att jag ville inte längre leva bland hennes saker och när inget intresse visades så gjorde jag slag i saken. Jag är ingen tjuv om natten, jag är en öppen bok, varsågod och läs.
Hoppsan javisst ja, allt som skrivs i min blogg är lögn, hum kör då in och ta en kik på vickenbergsgatan framför en liten skoda. Sant, falskt, sant, falskt ;-)

Glad påsk :)

Jockarp.