Det är bögarnas fel.....

Jag tyckte att dagen gick lite långsamt igår, den var lite småtrist. Förvisso var vi ute på de vackra berget två rundor varav den ena med fikakorgen.
Men det var ändå seg, jag vet inte om det beror på att min hals var öm och kändes som ett rivjärn varje gång det skulle sväljas något större eller när det var mängder som gick över lite futtigt saliv.
Oh ja jag är gnällig :)

Den lilla rymlingen kom inom en sväng och det var roligt att se henne och höra lite skvaller, Mollie vaknade efter sin middagslur och armarna sträcktes ut efter rymlingen, nog känner hon igen folk alltid mitt lilla mys. De busades en stund sen drog Mollie återigen upp mot mormor och morfars hus, nu endast iförd strumpor. Gahhh vad ska de sluta i sommar det här?

Mmm hundben de e grejer det :)

Eftersom jag inte är något vidare fan av tristess så skulle de rådas bot på det och så klart gjordes det det.
Det är ju på det här lilla viset att vi inte har någon ny resa inplanerad förren det är dags för att ta oss down under och det blir inte förren augusti september nån gång.
Alldeles för länge tyckte jag, jag beklagade mej lite över det när jag satt och pratade med mina föräldrar, direkt  sa mamma.
-Ska vi ta en tur då?
Gärna sa jag, Paris, Dublin, eller Edinburgh.
Nej då får det bli London sa mor min, så jag nu är det bokat några dagar och även biljetter till Phantom of the opera med Peter Jöback är nu bokat...
Jag säger bara.
-Det är bögarnas fel, tja eller bögens ;)
Skoj ska det bli iallafall.

Vidare hade vi ett nytt möte med föreningen LevandeLandsbyggd, nu var det styrelsemöte och det blir ursäkta språket ett jävla liv varje gång och de är inte konstigt, vi vill så mycket men ha så få resurser.
Men vi jobbar vidare och det mot samma mål.
Nu laddar vi bössan med mail till våra politiker som visat intresse för vår förening, grytan hålls kokande.
Och så klart jobbas det aktivt med nästa festlighet, idér har vi så det räcker och blir över.
Många föreningar brukar behöva gasa, här är det tvärt om, här får bromsen i bland trampas på, men bara lite nätt så klart :)
Mötet blev som vanligt långt, och myset hängde hos mormor och morfar, jag trodde att hon skulle somnat innan jag kom hem, men där hade jag fel.
Som vår vana trogen gick vi till sängs tillsammans och de är bland de mysigaste vi vet.

Min lilla skogsmulle ;)

Jockarp.