Lugnet...

Mmmm ;)

Vi fick besök på eftermiddagen av en flykting, de var en trevlig överraskning, cheescaken drogs fram, själv lät jag bli, sockeravvänjningen pågår ju för fullt.
Men jag har provat lite nya recept och nya recept kräver ju nya provsmakningar och det får myset fixa, henne kan man lita på :)

Lilla damen sov mycket och länge under gårdagen, sängen kallade redan vid 19,00 tiden.
Ja det är nog jobbigare än man tror att vara på bjudning.
Själv passade jag på att pyssla lite i trädgården, tvätten hade torkat på ett vips i den härliga vårvinden.
Svalorna gjorde mej sällskap när jag stod där vid strecket och tog ner de ena plagget efter det andra, göken hoade till och en fasan höll på att skrämma ihjäl mej. Ja det var fågeltätt fram på kvällskvisten i palatset.
Visionen var att ta ännu ett nytt litet tag med penseln och färgburken, men de anfallet lät jag faktiskt gå över, jag ville sitta ner och bara fundera och njuta helt i min ensamhet.
Ja ibland är tiden för eftertanke ett måste, det är inte säkert att man kommer till en lösning det är ej heller säkert att man måste komma till en lösning i alla frågor.
Ibland får man helt enkelt bara lov att vara.
Ja gårdagskvällen var en sån tid, jag killade katten lite under hakan så den började knarra sådär avslappnat gott och sen satt jag bara där.

Och när jag gjorde de kunde jag så klart inte låta bli och fundera över om andra människor tilllät sej att göra det, att bara sitta rakt upp och ner och njuta. Finns det tid till det?

Jag har så mycket på gång just nu, det är möten hit och möten dit, det är andra projekt som är på gång som kräver planering och förberedelse, det är fester och annat bus. Mmm det är helt enkelt mycket på spisen framledes.
Så klart är det mycket roligheter men det är även mörka moln som blåser förbi över taken här emellanåt i borgen, oron finns där hela tiden, oron över att något ska hända mej så att myset står där helt ensam.
Oron över att saker inte ska lösa sej på ett tillfredsställande sätt, allt löser sej sägs det ju men jag vill gärna att det ska bli det bästa tänkbara för mej och min lilla tös.

Ja vi får väl se tiden ann, nu ska vi iallafall ut och få lite D-vitaminer på våra små kroppar.

Glidarna....

jockarp.