 |
| Lagom trappa.... |
Det verkar som att någon inte tål att jag börjar må bra, den svenska avundsjukan visar åter upp sej. Vilken skepnad den än tar så genomskådas den ofta.
Nu var det en riktig raring från västsverige som tyckte sej ha rätten att ställe en psykanalys på fröken Vilhelmsson, hon sa sej märka att genom det jag skriver att det tyder på att jag är en skadad människa, tack för det liksom.
Något trött blir man ju och jag ska erkänna att hade detta skett för ett år sedan så hade jag inte mått bra av att få en sån salva slängt efter mej.
Nu bekommer det mej sådär lite lagom :)
För just nu är jag ruggigt stark, jag har blivit stark och jag är på väg framåt och det i en positiv takt och anda. Och tempot är uppskruvat till max.
Men försöka bryta ner mej kan man ju förstås roa sej med. Jag skickar med ett litet lycka till på färden :)
Jag slutar inte heller att förundras över dessa människor som läser min blogg och tycker sej ha den rätten att ställa olika diagnoser på mej utifrån det jag skriver.
Detta intresset av mitt liv, var kommer det ifrån tro?
Har man ett trist liv själv så att man måste analysera andras människors liv utifrån vad som skriv i en blogg, att en människa tycker att det jag skriver tyder på att jag har ett kontrollbehov, att jag manipulerar och låter dom människor som lever med mej leva under en psykisk press. Hmm vad får vissa allt detta ifrån?
Jag undrar just vem som har mest troll i skallen i detta fallet, skrivaren eller läsaren.
Att sen läsaren kan lägga ner så enormt mycket tid till att förklara för mej att jag är sjuk i huvudet ja vad tyder det på tro.
Ett hett tips till Kristin. Skaffa dej ett liv.
 |
| Olagom trappa.... |
Psykopat, psyksjuk eller knäpp ja i vilket fall som helst så fortsätter vardagslivet för den ensamma mamman, jag har ett litet mys att ta hand om och den lilla damen fyllde ju ett och ett halvt år i går, vi hade en väldigt behaglig dag, mycket mys utomhus, vi hade lite picknick i trädgården och satt på en filt i skuggan och lunchade. Mysigt värre ;)
En sväng till ekohallen för att köpa diverse saker till myset, så klart fanns det inte hemma så andra onödiga saker fyllde korgen. Sjukt att man inte kan gå in i den affären utan att bli av med en lusentapp.
Intresset för naturgodis har väckts, men de slogs ur hågen när jag såg prislappen, 129 kronor kilot, inte okej med tanke på att "vanligt" godis kostade 39 kronor kilot. Nu blev det varken det ena eller det andra godiset, men det var ju kul att jämföra.
Kvällspromenix med bästa promenadvännen blev en bra avslutning på dagen, full rulle både på benen och samtalen, svetten öste av oss och idéerna sprutade :) Vi hann se ett litet råddjur och jag kunde till och med fota de, sånt är alltid roligt.
Ett litet dopp fick det minsann bli innan sovuniformen skulle på, det går bättre nu det där med badandet och det tycker jag är skönt.
 |
| Bada bada. |
Sammanfattningen blev en trevlig 1 1/2 års dag för mej och mitt mys.
Jockarp.
Fattar att det inte är kul att läsa det jag skrev, men jag sa inte att du var psykopat, jag sa att en med erfarenhet av dåliga förhållanden kan se drag hos dig som tyder på att det J säger kanske har en viss kärna.
SvaraRaderaJag sa också att det J gjort är helt oförlåtligt i vilket fall, det är nästan värre av henne att lämna sitt barn om du nu skulle gjort allt hon säger, för då lämnar hon ju barnet hos ett monster.
Det var lite tankar från en som läser, jag trodde kanske i enfald att det kunde vara intressant med utifrån perspektiv, eftersom du nu planerar en bok. Den är väl inte bara till för de närmaste?
Men ta det som du vill.
/K
Och bara för att klargöra: jisses, jag ställde ingen diagnos. Jag sa "så här ser det ut för en som inte vet, för en utifrån, som läser historien". Du sprider ju din historia, det är ju din poäng. Hur kan det vara ointressant att veta liksom? Så tänkte jag.
SvaraRaderaDet är ditt hämndlysta, förringande, förnedrande, föraktande sätt som slår en. Det genomlyser många inlägg om många människor du tar upp men främst J såklart. Du föraktar så hårt. Så rått. Man får obehagskänslor av det, hur du klappar på huvudet och trycker ned. "raring" hit och dit.
Jag förstår att det är mkt i det jag skrev som inte är kul att läsa liksom. Men jag ställde ingen diagnos, jag var väldigt tydlig med att det är en uppfattning från någon som inte VET nånting. Så ta inte åt dig så fruktansvärt om du vet med dig att situationen uppfattas så grovt fel, då vet du ju det, men kanske är det ändå intressant att kanske fundera över varför det uppfattas fel?
Så tro inte att jag är något paradtåg för J, för att överge sitt barn är verkligen en handling som jag tycker krälar i helvetets tionde grad tillsammans med mycket andra vidriga gärningar.
/K
I vilket annat forum är det okej att hävda att ett beteende är psykopatiskt och sedan ursäkta sig med att "så menade jag ju inte". Människor som är psykopater är sinnessjuka, punkt slut. Man är inte per automatik psykopat för att man har hämndlust, är våldsam osv. Psykopati är inte samma sak som att känna raseri, sorg och ilska. Nog för att jag också reagerat mot hämndlystnaden som ibland lyser igenom denna bloggen, och nog för att jag aldrig hade hängt ut någon oavsett vad, men att sitta och experttycka, när man inte ens är tillräckligt intelligent för att kunna formulera sig på korrekt svenska, det tycker jag är ett övertramp. Att sedan försöka gömma sig bakom att man "vill hjälpa till", samtidigt som man insinuerar diverse diagnostiska läggningar,tycker jag är fullkomligt vidrigt. I en vardagssituation, där det inte gick att gömma sig bakom internets anonymiteter, skulle det som skrivits av dig, K, ansetts vara en grov kränkning. Att du också lägger ner så mycket energi på att bedöma någon annans mentala status är också oroväckande, det känns som att du kanske borde sluta läsa bloggen ett tag, distansera dig lite? För att köra ditt pseudodiagnosticerande: besatthet har aldrig lett till något positivt...
SvaraRadera