Utbrott...

En ny underbar bukett sattes in :)

Hoppsan 200 000 klick på bloggen, lite snabb räkning på att jag då skrivit 532 inlägg borde det bli nästan 376 klick per inlägg.
Och det är väl inte så illa att så många tycker det är kuligt att hänga med mej och läsa om ensamma mammans vardagslunk ;)
Jag tycker  iallafall att det är jättekul.
Jag antar att det försvunnit en del under resans gång och andra har tillkommit.
Men det jag vet är att det är en väldigt stor spridning på läsarna och även det är ju superkul, mer ingående blir jag inte i ämnet, men ja det är kul ;)

BVC Häng ;)

Ja och inte vet jag vad som hände, men uppenbarligen blev det en liten formsvacka i min kära dotters liv några timmar under gårdagen, närmare bestämt så var det ett raseriutbrott som inte var av denna värld, typ.
Förmiddagen var behaglig, men sen skulle vi in till bvc på 1 1/2 års kontroll, de gick fint i början och vi lekte i väntrummet, sköterska kom och även det gick ganska bra, vi tog längd och vikt.
Vikten stoppade på 11,4 kilo längden var 79,5. Huvudet skulle mätas tycket sköterskan men det tyckte minsann myset inte alls att det nödvändigtvis skulle göras, krokodiltårarna var nu ett faktum.

Hoppla och där kom doktorn, säger som sean banan skulle sagt.
-Inte bra.
Hon blev helt galen och helt okontaktbar, den stackars läkaren skulle försöka sej på att lyssna på hjärta och lungor, de gick sådär.
Vidare var hans vision att titta i öronen på myset, hehe jo tjena, hon skrek och grät och tårarna sprutade ut. Så läkaren tackade för sej och gick ut ur rummet utan att kikat i öronen.
Hon fortsatte att skrika men inte i samma hysteriska anda, något lugnare blev hon och när tillslut sköterskan tog fram såpbubblorna så blev hon mild så som hon oftast annars är.

Rockmiddag :)

Från bvc for vi sen vidare till våra vänner för ännu en promenad på det vackra berget innan rocken skulle intas för andra dagen.
Här hände också något som inte hör till vanligheterna längre.
Raseriutbrott nummer två, hon skrek i en halvtimme på vår timmes långa promenad och ja vad skulle vi göra, vi kunde ju inte annat än att fortsätta att gå.
Så med detta hysteriska skrikande i öronen så sa min vän helt iskallt efter en stund.
- O Jesus tyckte att han hade det tufft.
Hihi jag vi kunde inte låta bli att flina åt det, här gick vi i skogen och ett vansinnigt barn satt och skrek för full hals på ryggen och vi visste inte vad vi skulle göra åt saken.
Hemma och nersatt på jorden igen så tystnade hon som väl var, nu hade vi ju tanke på att köra till rocken, vi var helt övertygade om att Mollie skulle somna i bilen och sen sova hela kvällen, hon var ju helt slut.
Men icke sa han lille Nicke. Hon var nämigen på värdens bästa festivalhumör och vi mammor vi bara tittade helt oförståede på varandra och undrade vad det var som hänt.
Barnen sprang omkring och lekte med varandra, Mollie rullade sej och kastade sej i gräset, de skrattades och busades som aldrig förr. Vad hade hänt?

Vi träffade iallfall på lite vänner och även några nya filurer pratade vi med, visserligen var dom något överförfriskade, men dom verkade ha det väldigt trevligt.
Vi tittade på brandbilarna som fick rycka ut på grund av en gasoltub som exploderat.
vi åt Tahimat som var dagens tema, ja småttingarna fick korv och mos, brända mandlar som jag varit väldigt skeptisk till i mitt förra liv gluffsades de friskt av.
Vi drack chai latte, vilket jag fick lite utbildning i, kaffetjejen hade fullt upp med att läsa på innehållsförteckningen för mej om vad det egentligen var för något, vi kom fram till att det var inte kaffe, inget koffin i alls, utan det var istället mer åt te hållet, ja hur det än var så var det en ny erfarenhet och smak. Spännande.

Hem till borgen och efter lite barabapapehäng i sängen så somnade mitt lilla mys tillslut efter en mycket lång och intensiv dag.
Ja slutet gott allting gott ;)

Jockarp.