Engagemang....

Jag har funderat ett tag på det här fenomenet att vissa människor inte verkar bry sej om något.
På jobbet stämplas det in, jobbet utförs, man stämplar ut, man har utfört sitt jobb men endast det. Inget annat har tillförts, inga nya idéer, inget nytänk, totalt ingenting mer än att det jobb man blivit tillsagd att man ska utföra de har utförts.

Föreningsliv, detta fostrande och goda livet som leder till en gemenskap som man sällan finner någon annanstans, vissa människor är aldrig med i någon förening, inte intresserade sägs det.

Politik, människor som säger sej vara helt ointresserad av detta och ändå lever vi i det dagligen, vare sej vi vill eller ej.

Likgiltiga människor, en axelryckning och orden. Jag vet inte, eh jag bryr mej inte.
Vad är det med dessa människor som kan leva ett helt liv helt intetsägande. totalt oengagerade.

Nu vaknade jag häromdagen med tankar på att dessa människor behövs, hela den stora massan den behövs.
Hur skulle vårt samhälle annars sett ut om alla människor engagerat sej i allt möjligt, om alla var intresserade av sport, musik, föreningslivet och så vidare.
Hur skulle det sett ut om alla var politiskt aktiva, alla skulle tillslut dra och olika håll, alla som tyckte att deras idéer var bäst.
Om alla skulle brinna för sitt jobb och engagera sej totalt, hur skulle det sluta?
Nej jag har tänkt om, dessa intetsägande ointresserade människor dom behövs lika  mycket som drivande, intresserade och aktiva människor. Hej yin och yang.

Snart pride jue :)

Jag tänker på det ibland, vad skönt de vore att inte bry sej om någonting, att helt enkelt bara vara helt åsiktslös i allt som händer. Tänk vad lugnt och skönt livet skulle vara och nöjd skull man också vara.

Men tänk så fruktansvärt tråkigt, personligen skulle jag aldrig klarat det, jag vill och är fast besluten om att förändra det som jag tycker är fel, om jag lyckas eller ej, ja de vet jag inte, men att inte försöka skulle göra mej tokig tror jag.

Ja intresse. alla människor måste väl ha ett intresse, eller?
Jag funderade över detta och försökte rada upp mina intresse, ja herregud jag slutade aldrig. Kan man verkligen vara intresserad av allt? eller nästan allt iallafall.
Det var sport, musik, kultur, jordbruk, historia, biologi, barn, djur, politik, religioner, resor, väder, vind och ej att förglömma de sociala, det intresserar mej väldigt väldigt mycket.

De sociala ja, allt mynnar tillslut ut i just det.
Allt annat kan man läsa eller träna sej till men jag tror att de social måste till viss del vara medfött. Antingen kan man prata med bönder på bönders vis, eller kan man det inte.
Jag kan ;)

Det är intressant, vad mer som är intressant det var de besök jag och en vän gjorde med kidsen igår, vi åkte till det icke barnvänliga bruket Ebbamåla bruk, en mycket lärorik afton som dom kallar för  järnnätterna, där fick vi vara med i smedjan där de smed medan järnet var varmt. De gjorde formar och det gjuts i både järn och tenn. Jag skulle kunna utveckla detta en hel del, men det tänker jag inte göra, istället uppmanar jag alla som har möjlighet att åka upp till bruket att göra det.

 Idag är det åter mycket på spisen, hej.


Jockarp,