torsdag 12 juli 2012

Stolt och stark....



Ett nytt stadie har angripit och satt klorna i min lilla dotter.
Nu ska det inte sovas middagsluren längre, nepp den hoppas över och i stället somnar hon vid fyra snåret på eftermiddagen. En liten lur på en timme så där blir det och ja vad följden av det blir behöver jag väl knappast skriva va....
Hum kvällarna blir väldigt långa numera i det Jockarpska palatset och uppstigning följande morgon blir inte morgon utan förmiddag.
Men här klagas det minsann inte, jag har alltid trott att jag skulle dö på ett förmiddagspass på bruket. Att de tidiga mornarna helt enkelt skulle ta dö på mej.
Så nej jag har inget att klaga på, jag gillar att ligga i sängen till vid niosnåret ;)
Lilla fröken har även blivit en biten hoppare, det ska hoppas över allt, på allt och i allt. Hela hennes liv består nu av ett enda hoppande, söt som socker är hon ju förstås också när allt detta skuttandet tar form. Hon verkar glad och lycklig mest hela tiden och det är bra det.

Mollie blev barnvaktad för att jag skulle kunna slå lite gräs här hemma runt borgen, det växer bra nu och så klart även på dom ställen man inte vill.
Men med en timme med röjsågen på magen så ser det grant ut här hemma igen.
När detta arbete utfördes var det riktigt tråkväder eller som herr Winnerbäck skulle sagt, tandläkarväder. De regnade och det kom minsann en hel del, men efter regn kommer det sol sägs det ju alltid, så ja det var ju bara att vänta.

Sol kom men de var sent, märkligt väder vi har i år tycker jag. Jag hoppas bara att det stabiliserar sej till det är prideveckan, regn då är för sorgligt. 19 dagar kvar till årets fest börjar.

Vidare fortsätter jag att glädja mej åt alla fina ord som sägs efter mina timmar i radio.
Mina föräldrar får även dom till sej, att dom ska vara stolta över sin starka och duktig dotter.
Ja det känns bra att efter det helvetet som brakade loss för ett par år sen och den smärtsamma tid som av förklarliga skäl följde, att man nu idag kan prata och berätta om det och att människor som hör det blir berörda och tycker att jag är stark. Ja det är bra och det smärtar inte så hårt idag. Tiden den läker.
Då var jag svag, så svag och idag är jag faktiskt ganska stark.

Sliten efter 6 km


Stark ja? jag får väl säga hej depp. När jag ibland springer en runda så tycker jag att det är superjobbigt,(igår var en sån dag) då frågar jag mej, varför jag gör det, svaret blir.
För att jag tycker det är roligt.
När jag sen ställer mej följdfrågan.
Tycker du det är roligt just nu Leonora och jag svara NEJ, ja då tvivlar jag på att jag ska nå målgången den 17 mars.
Men visst jag fortsätter alltid att springa så tanken på att ge upp ja den infaller sej inte. Jag säger det igen, hjärnan är en intressant liten sak.

Kvällspromenad till doften av vildkaprifol och sicksackande mellan alla slemmiga sniglar gjordes innan vi tog ett gemensamt varmt och mysigt bad fram på kvällskvisten. Vi är proffs på mysning jag och mitt mys ;)

När sen myset somnat så tog jag tag i att skaffa mej ett resekonto som jag funderat på ett bra tag att jag skulle göra.
Framtidsplanen är en jordenrunt resa med myset innan hon börjar skolan, så nu har vi alltså 6-7 år på oss att samla hop en hög med kulor för att komma iväg på den där trippen. En liten överslagsräkning gjordes klart och på 7 år skulle kontot vara laddat med i runda slängar 200 sköna lusentappar, visst kommer man väl en bra bit på det va?
Härligt med mål och framtidsplaner, framtiden är vår :)

Nakenfis på gång ;)
Nu ska vi snart bege oss för att titta på ett nytt litet gryn som berikat vår jord :)

Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar