måndag 9 juli 2012

Svårbegripligt-enkelt....



Oj vad jag diggar Olga Rönnberg.
Här är en bild hon delade på Twitter häromdagen och tänk att det tänkte jag på igår när jag sprang en ny och väldigt tuff runda.
En annan mening som brukar dyka upp på näthinnan när jag känner mej lite svajig i min tro på vad jag klarar och inte klarar det är en mening som min vän och kompanjon i detta projektet springning brukar säga.
- Hinder är det du ser när du tar ögonen från målet.
Kloka ord och de stämmer, full fokus på målet och man ser inget annat. Ha ja hur svårt kan det va? det är ju mitt favvo uttryck :)

Jag gillar dessa nya kloka ord som jag får till mej allt som oftast nu för tiden. Jag gillar att höra orden och sen låta dom smälta in och omarbetas i min hjärna så att de med lättförståliga ord får en mening.
De känns djup och ibland svårbegripligt, med oftast sker omkastningen av orden så snabbt och det blir med ens självklart och enkelt. spännande.




Ett litet problem med att kunna få tillsyn av min lilla dotter igår gjorde att jag fick ta min löparunda mitt på dagen då solen för en gång skull vräkte ner från himlen och rakt på lilla mej.
Mormor jobbade delad tur med att ta hand om våra gamla i kommunen så antingen fick jag springa vid middag eller halv tio på kvällen, det senare kändes något mindre lockande. Då ska ju jag sova :)
Rundan då, jo fy F-n säger jag bara, hade jag tagit ögonen från målet så hade jag stupat, det var ett groteskt uppförslut, mördabacken känns som en liten slänt jämförsvis med detta.
De lär nog dröja några veckor tills jag åter styr skorna mot de hållet.
Väggen var nära ska jag säga.

Vi skulle byta tvättlinan och alla klämmorna skulle därför plockas bort från den gamla linan, det pysslade myset med, hon lekte med dessa klämmor under stora delar av eftermiddagen.
Linan kom upp och tvätt premiärhängdes, Mollie ballade ur fullständing med tvättpåsen. Hon drog den över huvudet så allt blev svart, sen sprang hon över gräsmattan och skrattade som en lite tokstolle.

Nerför i fullfart.

Blodvite...



Det grillades i palatset igår och sen bar det upp på berget för en kvällstur och för att jag skulle få sträcka mina något stela muskler efter de tidigare övningarna.
Mollie skulle gå själv, hej nedförsbacke, hej skrapade knä...Jag fyra gånger damp hon i backen så det sa tjong, blodet rann på hennes små knän men hon tycktes inte bekymras nämnvärt för det, när hon noterade att det kom blod så blåste hon lite sött på benet och sen hoppade hon skrattade vidare, hehe de är min tös det :)

Bara blöja på promenaden, helt ok.

Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar