Lökarna och bamsekramar...

Där hör jag hemma, högst upp :)

Ja ni får gärna kalla mej mallgroda om ni vill, jag bryr mej inte.
Och de stämmer ju faktiskt, jag är mallig :)
Det var tävlingsdags, men innan loppet startade socialiserade vi oss med arrangörerna och dom andra som skulle tävla. Vi pratade med ett par gubbar som skötte om parkeringen och vi frågade om banan var tuff, dom flinade lite och den ena gubben sa lite pillimariskt, ni vet väl om att det är ett minutlopp inte ett almanackelopp, han informerade oss om att han var bortbjuden på eftermiddagen och hade alltså inte tid att vänta för länge på oss, hihi vi såg nog grymt otränade och lökiga ut, med tanke på hans nedlåtande snack, det var skämt, (tror jag)

Startskottet gick och vi var iväg, min kompanjon och jag hade bestämt att vi skulle ta det lugnt i början för att slippa väggen, men nej jag kunde inte bärga mej.
Jag svävade, jag gled och jag flög fram och det njöt jag klart av.
Rundan var bedårande vacker, vi sprang utmed sjöar, in i skogen, förbi hus och ut på landsvägen, det var backe upp och så klart även backe ner.
Jag var pigg nästan hela rundan, något andfådd i uppförslutet, men det var inte värre än hemma på berget.
När jag närmade mej målområdet så var jag lite sliten i benen och det var inte lätt att öka, så jag malde på i samma tempo och när upploppet var fick jag till en liten spurt mot en snubbe jag sprungit ikapp. Jag förlorade dock spurten, men det var roligt att testa i allafall.
Tiden var imponerande 68 minuter och medans jag väntade på min kompanjon som kom in något senare, men även hon på en fin tid, 74 minuter så snaskade jag lite apmat och drack saft.
Trevliga tillställningar de där och pris fick vi så klart, jag kom på andra plats och min käre vän kom på tredje.
Det går bra nu :)

För dagen fick jag nöja mej med en trappa ner...

Glider runt bland prisborden :) svårt att välja.

Jag kom hem till mitt lilla mys som hade sovit, badat i poolen, busat med hundarna och med mormor och morfar, hon såg lycklig ut och jag fick en bamsekram av henne. Det var underbart härligt att känna små barnarmar runt halsen, hon är så mjuk och go mitt lilla mys.

Kramandet fortsatte sen hela dagen, vi var i skogen och åt blåbär, jag sprang och gömde mej bakom träden och Mollie letade upp mej, efter varje lyckat upphittande fick jag ett jätteleende och en stor kram.
Jag tror att jag skrev något inlägg för längesen om just längtan efter att hon skulle komma springande med sina arma utsträckta beredd att omfamna mej i en stor kram, detta händer alltså nu och det är den totala lyckan.

Lagom lökiga efter målgång ;)

Ja det var en glädjens dag igår, må det hålla i sej även idag, det är dags att åka till vårdcentralen för provtagning av mitt mys.
Finns du gud, så gör då lite nytta och styr upp det här....Tack på förhand.

Jockarp.